FINNSAM-konferensen i Los hösten 2004

Fredagen den 24 september

Orten Los i västra Hälsingland var mötesplats för höstens Finnsam-konferens. Los har även kallats för ”ärkestiftets tak”. Det är en egen socken, som också inrymmer en stor del av Orsa Finnmark. Det såg ut att bli en välbesökt helg för på deltagarlistan kunde jag räkna  till över femtio anmälda personer. Först intogs lunch på Hotell Loosgården och sedan bar det iväg ut på finnbygden.

Vi for till lämningarna efter Sophiendals glasbruk och blåfärgsverk. Av anläggningen som på sin tid kallades för ”Undret i storskogen” finns idag knappt några spår alls. Allan Nyström har för Radio Gävleborg intervjuat Ivan Vallberg år 1982. Som gammal berättade han om tillverkningen av Losflaskan, en produktion som pågick här under en kort tid på 1700-talet. På platsen kan man idag finna små glasbitar från den här tiden. Glasbruket efterträdde det blåfärgsverk som tidigare fanns här för utvinning av kobolt. Försedda med en ritning över området strövade vi runt  för att försöka förstå hur det en gång har sett ut här.

Via hembygdsgården i Los kom vi senare till Los kyrka, där komminister Markus Frank mottog oss. Före kyrkans tillkomst fanns här ett kapell. Los hörde till Färila Pastorat, men blev eget Pastorat kring 1850. Då byggdes torn på kyrkan och prästgård. Den gamla bruksklockan från 1700-talets gruvtid hänger i kyrkans vapenhus. Den användes som kyrkklocka till 1847. Kyrkans predikstol är belägen på ursprunglig plats ovanför altaret.

En promenad åter till hembygdsgården Gammeltomten, där P. A. Pettersson samlade in oss för visning. Gården är belägen på platsen för Calmeters bruksherrgård. Det var femton byggnader här. Skyltar visar var de olika husen var placerade. Den blomstrande tiden för glasbruket och gruvan var 1750- och 1760-talen. Från Sophiendals glasbruk kommer delar av hembygdsgårdens huvudbyggnad. Visthusboden från 1600-talets början, flyttad från Tenskog, är gårdens äldsta hus. På hembygdsgården finns två gamla finnplogar bevarade. Det är ovanligt. Bland samlingarna såg jag även en särskild Losdräkt och några fina gröna Losflaskor.

Efter middagen blev det två kvällsföreläsningar på hembygdsgården. Maud Wedin inledde med en betraktelse över den skogsfinska kolonisationen i Los-området. Inflyttningen skedde via Gästrikland till t.ex. Los. De första bosättningarna i Los sker i nuvarande kyrkbyn och Norrbyn. Roger Persson, tidigare anställd på Edsbyns Museum, följde genom att citera Gottlunds dagbok från 1817 med oss till Kvarnberg och Tenskog som Gottlund besökte i Los. Så var det så småningom slut på fredagen.

Lördagen den 25 september

Dagen begynte med ett par föredrag på hembygdsgården varvat med frukost och kaffe. Maud Wedin beskrev skogsfinska släkt- och ortnamn i Los-området. I jämförelse med Orsa Finnmark finns inte lika många finska ortnamn i Los Finnmark. Det beror på att hit kom bruksdriften tidigt. En typ av namn som nästan bara förekommer i Los och Orsa är Noppi = Knopp. Det är inte vanligt i övriga Norrland fick vi veta. Källa till släktnamnen i Losområdet är Gottlund. Inga släktnamn finns nämnda i traktens kyrkböcker.  

Till förmiddagskaffet serverade Loos hembygdsförening med Marlene Barrsten och Magnus Jansson i spetsen den speciella Loostårtan. Den mycket välsmakande tårtan består av marsipan, vaniljkräm, hjortronsylt och grädde.  Efter den njutningen porträtterade Lars Lundin Imber Nordin-Grip och hennes dokumentationsverksamhet i Los med omnejd. Här tecknade hon för Landsmålsarkivet i Uppsala ned seder, bruk, folktro och dialekter. Imber, vars namn är en gammal hälsingeform av namnet Ingeborg, besökte Los tre gånger på 1930-talet. Lars Lundin har givit ut boken ”Seder och sägner från Loos socken” om Imbers verksamhet bland äldre människor i Los.  

Efter lunch tog vi plats på bussen som skulle ta oss med ut på finnbygden. Allan Nyström var reseledare på bussen. Han är född i Los och har bl.a. bott på Kvarnberg. Allan berättade livfullt om sin uppväxt i trakten, då han t.ex. fick gå en mil för att komma till skolan i Los. Mimmi Göllas, antikvarie för företaget Propus, mottog oss på gården Söres i Tenskog som hon har dokumenterat. Söres har troligen varit en kringbyggd gård med portlider in på gården. Alla hus som behövs för att bedriva jordbruk i denna karga miljö finns eller har funnits. Mangårdsbyggnaden är uppförd på sent 1800-tal. Söres ägs och underhålls av syskonen Halstensson med Arne i spetsen. Under en bod fascinerades en del av en gammal finnplog som dröjt sig kvar.  

Gården Sigfridssons i Kvarnberg är genuin men förfallen. Den var tänkt att flyttas till Loos hembygdsgård, men det blev inte så. På Kvarnberg bodde en gång Hilmer Sigfridsson, meddelare till Ingvar Jonsson. Tora Kvarnåker, arkeologiutbildad vid Stockholms Universitet, ledde oss sedan till en kultsten med ristningar. I Hälsingland finns ristningar från bronsåldern och framåt. Kultstenens ristning, som har tillkommit någon gång under perioden från slutet av 1600-talet till 1800-talets början, utmärker enligt Tora kompassriktningar. Stenen kan visa vägen till kyrkan. Lite längre in i skogen ligger en gammal timmerlada med inskrift 1858. På en tall såg vi stora rivmärken efter björn och på marken längs stigen färsk björnspillning. En dramatisk upplevelse!

Allan Nyström lärde oss att tre produkter har gjort Los känt: Losflaskan, Losbrynet och Loslimpan. Brynets historia börjar 1850. I Ryggskog finns lerskiffer som man gör brynen av. De skickades till Åhlén & Holm. På 1980-talet intervjuades Åke Borg av Allan om brynsågning. Nästa anhalt blev Kvarnbergstorp, där Mona och Jan Hedman inbjöd oss till sin gård Lustes. I deras hem fick vi äta härliga smörgåsar som de gjort i ordning åt oss. Mangårdsbyggnaden är av samma typ som t.ex. Söres. Förutom ladugården som är riven står de andra husen på ursprunglig plats. På gården har en hel del gamla saker bevarats. En kista från 1600-1700-talet i svepteknik med rutmönstring tillhör dessa saker. En lustig detalj på huvudbyggnaden som Jan fäste vår uppmärksamhet på var de rännor som finns under golvet med avtappningshål för skurvatten.

Någon timme senare dukades middagen fram på Hotell Loosgården. För den stod Ljusdals Kommun som även hälsade oss välkomna till den här bygden. Känd från ”Hylands hörna” och även omnämnd och avbildad i det stora lexikonet ”Musikens värld” är Cecilia Bruce. Hon bor i Järvsö sockens enda finnby Hästberg. Cecilia spelade på keyboard och sjöng bl.a. en del egna låtar om avgasrör och gräs som skall växa. Hon berättade även historier om gamla Johanna längst ut i glesbygdsbyn. Historierna som hade en djupare mening lockade till allmänt skratt. Så avslutades lördagskvällen så småningom efter en mycket innehållsrik och givande dag.  

Söndagen den 26 september

Efter frukost och Finnsamärenden på hembygdsgården förflyttade vi oss till Los bibliotek. Eli Hynne presenterade biblioteket som är försett med en särskild finnmarkshylla. En stor sak är den finnmarksdatabas man har fått bidrag till. I databasen läggs sådant in som finns på Los bibliotek avseende Orsa Finnmark och Los Finnmark. Man har börjat med det tryckta ordet i form av böcker och tidningsurklipp. Senare skall även ljudband och annat material förtecknas. Så småningom skall databanken läggas ut på internet. P.A. Pettersson har sammanställt en pärm, där man som icke datakunnig kan läsa om olika ämnen. Har man enkla frågor kan svaren sökas i pärmen. Med ABF bedrivs en studiecirkel för människorna i byarna på finnmarken. En fråga för cirkeln är hur man skall använda det digra materialet.

Så åter till Hotell Loosgården för lunch och sedan ett besök i Loos Koboltgruva. Ett bildspel kring 1700-talets historia inledde visiten. I en turistbroschyr som delades ut vid konferensens början kan man läsa om att i gruvan bröts kobolt till färg för Sveriges och Europas porslinsfabriker. Rundvandringen med guide som jag tyvärr missade fortsatte efter bildspelet i den originella timmeröverbyggnaden under jord på gångbanor och trappor med räcken. Kobolten som bröts här togs sedan om hand i Sophiendals blåfärgsverk. På så vis började och slutade konferensen med en skiftning i blått.

Särskilt nöjd är jag med att Maths Östberg som ansvarade för sammankomsten hade vidtalat rätt personer att ställa upp som de gjorde på alla ställen vi besökte under helgen. Det var många guider och gårdsägare som infann sig för att ta emot oss på bästa sätt. Loos hembygdsförening under ledning av värdarna Marlene Barrsten och Magnus Jansson ordnade allt åt oss på hembygdsgården och Gammeltomtens Camping som föreningen förestår.