Fredagen den 30 september

Ett sjuttiotal personer samlades på Skålsjögården i sydvästra Hälsingland. Höstens sammankomst blev den mest välbesökta av de konferenser som FINNSAM har anordnat. De flesta deltagare kom från Hälsingland och Dalarna, men en grupp hade åkt ända från Norge för att vara med den här helgen. Arrangörerna utsträckte förövrigt konferensen till tre dagar mot annars brukliga två.

På fredagskvällen presenterade Maths med hjälp av diabilder de olika finnskogarna i trakten. Skålsjön ligger ju i Alfta Finnskog. Österut vidtar sedan Bollnäs Finnskog och Hanebo Finnskog. Söderut bortom dalgränsen ansluter Rättviks Finnmark. Sedan följer österut Envikens socken, med enda finnbyn Björnås, och Svartnäs Finnmark. Av allt som Maths berättade om kan nämnas det för sydvästra Hälsingland unika vallvaktarsystemet. För att lösa det stora problemet med manliga lösfinnar fick dessa arrendera fäbodvallen. Deras uppgift blev då att på olika sätt skydda och bevaka vallen samt vara vallägarna och kullorna behjälpliga.

En av meddarrangörerna, Roger Persson från Edsbyns museum, visade sedan ett par videofilmer han gjort. En film visade hur myrslåtter bedrevs förr. Myrslåtter var ett viktigt näringsfång inom boskapsskötseln. Under kvällen dukades även ett digert bokbord upp, där hågade köpare kunde botanisera bland verken. Kvällens sista föredrag hölls av Ronnie Engström från föreningen Finnskogens Vänner. Han studerar domböcker för Hanebo och Bollnäs Finnskogar. Det skall bli en C-uppsats om sociala kontakter, giftermål etc., mellan svenskbygd och finnbygd.

Lördagen den 1 oktober

Efter en stadig frukost samlades vi för en innesittardag med ett intensivt föredragsprogram. David-Reino Svensson, från Finnskogsteatern i Bollnäs, inledde med några gymnastiska krumbukter. Han presenterade den levande teatern där publiken får vandra runt mellan spelplatserna. En kommande uppsättning syftar till att återspegla svedjebrukets idkande. På Bollnäs Finnskog finns 34 byar. Rune Ryngebo redovisade via ombud sin forskning om dessa byar. Hittills har två av dem, Källåsen och Bocksjön, behandlats i skrift. Så småningom skall en bok komma ut om samtliga byar på Bollnäs Finnskog.

På Länsantikvariemyndigheten i Gävle arbetar Ingela Broström. Hon driver ett projekt om gästrikerior. En gästrikeria är en särskild typ av ria med avskiljt ugnsrum. Projektet går ut på att hitta och vårda rior i Gästrikland. Man har nu påträffat ett tiotal bevarade rior, varav en med bibehållen ugn. Tyngdpunkten för byggnadstypen ligger i västra Gästrikland: i Järbo, Ockelbo och Ovansjö socknar.

Näst i tur stod Maud Wedin. Hon bidrog med sin forskning om finska ortnamn i södra Medelpad och norra Hälsingland. Hon använder sig av tre sorters källmaterial: lantmäterikartor (främst storskifteskartan från 1823), litteratur om finska ortnamn (t.ex. Julius Mägistes alster) och samtal med människor i den bygd som studeras. En sak man får tänka på som ortnamnsforskare är att ett ord kan ha flera betydelser.

Efter lunch vidtog några särskilda FINNSAM-ärenden. Lars-Olof Herou pratade om sitt arbete med finnbygdsbibliografin. Han sammanställer en förteckning över böcker, tidskrifts- och tidningsartiklar om skogsfinnar. Med hjälp av Christer Nilsson och Tor Eriksson skall registret sedan datoriseras. Lars-Olof sålde även en katalog över grundläggande finnskogslitteratur han tagit fram för FINNSAM.

Christer Nilsson redogjorde för datagruppens funderingar på en uppbyggnad av en databas. I samarbete med föreningen DIS, Datorhjälp I Släktforskningen, kan vi utveckla en bas för t.ex. släktforskning eller byggnadsforskning. En forskarkatalog är även på gång, där man kan anteckna sitt intresseområde.

Maths Östberg och Birger Nesholen rapporterade sedan om sina byggnadsstudier. Maths inventerar de finska byggnadstyperna rökstuga-bastu-ria runt om i Skandinavien. Hittills är 235 sådana hus funna, men nya exemplar dyker ständigt upp. Birger dokumenterar de hus Maths har hittat. Han samlar fotografier och uppmätningar för Gruetunets museum i Norge. För honom är även ruiner och bilder på byggnader som försvunnit viktiga ur dokumentationssynpunkt. Något som var och en kan bidraga med är att ta reda på vilka byggnader som har förekommit i tidskrifter och hembygdsböcker under de senaste hundra åren. Sådana upplysningar är Birger mån om att få ta del av.

Arne Östman passade på att tacka värdarna för ett väl genomfört arrangemang, och särskilt fick Maths en eloge för sitt sätt att pussla ihop alla bitar i konferensen. Innan vi bestämde var vårens FINNSAM-konferens skulle hållas, tog vi en längre paus, för att gå ned och titta på Finnskogsmuseet.

Skålsjögårdens Finnskogsmuseum invigdes 1986. Det är ett av få skandinaviska museum i sitt slag. Man får först en presentation av finnkulturen i allmänhet, människornas liv och näringsfång. Här finns även en svedjerågskärve utställd. Vi får veta lite om den bygd varifrån finnarna kom. Sedan kan vi vandra genom de skandinaviska finnskogarna från Ångermanland i norr till Norge i väster. Finnbygderna skildras med hjälp av foton, föremål och kartor. Från södra Hälsingland finns särskilt många föremål. Museet har också ett rikhaltigt bibliotek, där man kan läsa om den bygd som intresserar en. Två flyttade storhässjestolpar bildar portal för museet. I anslutning finns även ett rekonstruerat pörte och en badbastu. Under lördagen eldades bastun och på kvällen fanns det möjlighet för dem som ville att nyttja den. Jag tog ett uppfriskande ångbad.

Efter rundvandringen i Finnskogsmuseet återvände vi för att avsluta FINNSAM-mötet. Vi tog upp två frågor och som sekreterare valdes Tor Eriksson.

1. Nästa konferens

Timbonäs-Långenäs byalag står för konferens i Gräsmarks socken, Sunne kommun, under våren 1995. Datum är ej bestämt.

2. Övriga frågor

Angående en eventuell finlandsresa 1995 beslutade mötet att Seppo Remes får titta närmare på när resan skall ske och hur lång den skall bli.

Lördagen avslutades med underhållning. Ove Andersson från Arbrå berättade och visade bilder från sina resor bland sibiriska finno-ugriska nomadfolk på tundran och i taigan. Han gav en livfull skildring av sina möten med de olika folken, och av hur han blivit adopterad av flera stammar. Till sist återkom David-Reino Svensson med sin finnskogsteater. Han spelade bland annat upp livliga scener ur sin pappas barndom. Hans pappa och farbror hade en gång fiskat ål olovligt, för att få råd med ett par skor till sin syster.

Söndagen den 2 oktober