FINNSAM-konferensen i Härnösand/Viksjö hösten 1999
Av Tor Eriksson, Örebro
Lördagen den 28 augusti
Lördagen var en utflyktsdag så efter frukosten tog vi plats i bussen. Turen gick till Kramfors där vi svängde av mot Finnmarken. Maths Östberg skildrade historiskt de platser vi åkte förbi. Han skötte guidningen med den äran. Bl.a. nämndes att Gudmundrå Finnmark är den tredje av de socknar i nedre Ångermanland, som kan uppvisa reguljär finsk bosättning redan under 1500-talet. Till Filitjärn i Ytterlännäs socken anlände fyra finska bröder 1585 efter att 1573 ha kommit från Savolax till Härnösands marknad och därefter arbetat vid Lästa såg.
På Ytterlännäs
hembygdsgård serverades kaffe och tunnbröd med getmese. Getmese är som messmör men
gjort på getmjölk. Det var gott.
Ytterlännäs Hembygdsgård!
Ytterlännäs Hembygdsgård
Efter att ha passerat Östergraninge kom vi så fram till Västanå i Viksjö socken. Här tog Lars-Ola Norén emot oss. Han hälsade oss välkommen till Viksjö Finnmark. Lunch serverades på Mjällå gård i Västanå. Maten bestod av motti, som tyvärr mer liknade rågmjölsgröt, och potatis. Lars-Ola tog oss sedan med på en bussrundtur på finnmarken. Västanå var platsen för den första dokumenterade bosättningen i Viksjöbygden, omnämnd redan 1584. Vid skiftet till 1600-talet utgjorde platsen ett av de tre finntorp, som då var etablerade i bygden. Det andra torpet låg på den östra dalsidan, mitt emot Västanå, och blev början till Nordanå. Det tredje låg strax söder om Viksjön ca en halvmil norr om Västanå. I början av 1600-talet beboddes torpet Wijcksiön av Oluf Larsson. Han var tydligen en välbärgad finne. Från år 1620 noteras en betydande djurbesättning: 2 hästar, 2 ston, 1 föl, 24 kor, 2 oxar, 2 stutar, 1 kviga, 6 svin, 20 får och 16 lamm. Han sådde 4 tunnor på åker och lika mycket på svedjelanden.
Under den korta bussresan, tyvärr utan stopp för avstigning (därför kunde jag inte ta några kort från bygden) färdades vi förbi platser med de finskklingande namnen Neavita, Tappela och Villola. Neavita ligger söder om Viksjön. Enligt traditionen bröts stället upp av tre systrar. Den mest omtalade var "Neavita-Kerstin" (f. ca 1703). På Neavita bor idag den familj som driver traktens mest betydande jordbruk. Det jordbrukets kreaturantal överstiger emellertid inte vad Oluf Larsson hade år 1620.
Återkomna till Västanå drack vi kaffe innan vi bekantade oss med Västanåfallets naturum. Det är en stor anläggning med många olika aktiviteter. Här finns bl.a. utställningar om det gamla järnbruket och om den finska invandringen till området under 1500- och 1600-talet. Illusoriskt kan man kliva in i ett gammalt finnpörte. En attraktion är även Sveriges näst högsta vattenfall med en fallhöjd på 90 meter.
Så blev det tid att
äta finsk lådmiddag och lyssna till Viksjö spelmanslag. Musiken som var mycket
medryckande hämtades från både Norge, Sverige och Finland. Sedan avtackades Lars-Ola
Norén och Viksjö Hembygdsförening för den här intressanta dagen.
En trätallrik med finsk låda och ett glas öl
Viksjö spelmanslag underhåller
Vi lyssnar till
Viksjö spelmanslag
Vi intog sedan våra platser i bussen och vände kosan mot Härnösand igen. Tillbaks i Härnösand avslutades den sena kvällen med lite vickning i mindre grupp innan jag gick och lade mig.
