Lördagen den 24 januari

I mörkaste vintertid samlades ett tiotal eldsjälar i norska Hamar för att bekanta sig med stadens arkiv. Per-Øivind Sandberg, Statsarkivets chef, hälsade oss välkomna. Statsarkivet är en del av Arkivverket, som består av Riksarkivet i Oslo och statsarkiven i Oslo, Hamar, Kongsberg, Kristiansand, Stavanger, Bergen, Trondheim och Tromsø. Statsarkivet i Hamar inrättades 1917. Det täcker Hedmark och Oppland fylke. På arkivet med sina åttatusen hyllmeter arkivmaterial arbetar fjorton personer. Man har en egen konserveringsverkstad. Under rundvandringen visade Per-Øivind Sandberg gamla kartor och handlingar på magasinet, boklagningssalen och läsesalen där vi sedan kunde försänka oss i någon äldre källa. Något av det mest intressanta på detta arkiv är nog Finnemantalet i original från 1686.

Flera timmar tillbringades här i läsesalen innan vi gick till våra bilar för att resa till övernattningsstället. Efter någon timmes bilkörning genom vinterlandskapet kom vi fram till Dæsbekken villmarksenter, där vi skulle bo i små stugor. Efter inkvarteringen gick vi till stora byggnaden för att äta middag, vilket smakade mycket gott efter dagens intensiva arkivstudier i Hamar. Natten sänkte sig så småningom över Norge och vi sov gott i våra sängar.

Frukost i storstugan och så presenterade Jan Myhrvold ett par mindre ämnen. Först handlade det om avvikelse från agnatisk släktnamnstradition. T.ex. brukade ofta barn av ensamstående moder moderns släktnamn. Man kan även ta eventuell styvfars släktnamn. Så följde en beskrivning av gul hornstekel, hurruläin på finnskogsmål. Enligt traditionen är den lika giftig som huggormen, men är egentligen ofarlig. Jan avtackades för föredragen och för att han hade ordnat en så trevlig konferens åt oss. Våra vägar skiljdes för den här gången med siktet inställt på Värmland nästa gång.