Skogsfinnar - Historisk bakgrund

Historisk bakgrund

Stormaktstiden

Av Arne Östman, Skärholmen

Åren 1621 - 1625 erövrade svenskarna Livland med Riga. Därefter riktades intresset mot södra östersjökusten.

Westfaliska freden medförde en konsolidering av besittningarna i Baltikum och norra Tyskland.

Ett ryskt angrepp 1656 i Ingermanland, Estland och sydöstra Finland slogs tillbaka. Ortodoxa kristna hade stött ryssarna i deras företag. Sverige förde en hård religionspolitik under 1600-talet efter protestantismens införande och ca 4000 ortodoxa familjer flydde till Ryssland och bosatte sig i tverguvernementet. Året 1656 kallas efter detta för det "stora flyktåret".

Danmark angreps av svenskarna 1657 och besegrades vintern 1658. Fred slöts i Roskilde varvid bl. a. Bohuslän, Halland, Skåne och Blekinge avträddes till Sverige.

Svenska riket nådde sin största geografiska utsrräckning. Svea rike, Göta rike och Finland organiserades som ett fullständigt förbund och uppfattades bestå av:

Kärndelen: Svea rike; Göta rike; Finland

Provinser: Estland; Livland; Kexholms län; Pommern; Skåne, m. fl.

Klicka här om Du vill se en större bild!

Svenska riket hade vid den här tiden nått sin största geografiska utsträckning. Östersjöområdet behärskades under ett halvt sekel. Men i längden gick det inte att försvara de långa och strategiskt utsatta gränserna. 1700-talet inleddes med förluster.

Den svenska fästningen Nyen vid Neva erövrades av Ryssland och staden S:t Petersburg grundades vid Nevas mynning i Finska viken. Hamn byggdes. Narva och Dorpat samt större delen av Livland erövrades av Ryssland 1704. Den ryska statsledningen flyttades till S:t Petersburg som därmed blev huvudstad. Estland och Lettland ockuperades av Ryssland 1710. Viborg kapitulerade. Den ryska offensiven fortsatte under de närmaste åren. Södra Finland besattes 1713. Österbotten nåddes 1714 och 1717 intogs Kajaneborg. Hela Finland var därmed i rysk besittning.

Fred slöts med Ryssland i Nystad 1721. De baltiska provinserna samt Karelen med Viborg hade förlorats. Kriget orsakade mycket stor förödelse i Finland.

Den svenska stormaktstiden var därmed över.

Sverige försökte ta tillbaka förlorat land 1741 genom ett angrepp från Finland mot Ryssland, men besegrades. Hela Finland besattes på nytt av Ryssland. Den ryska kejsarinnan Elisabet Petrovna framförde efter vapenstilleståndet 1742 tanken på att "av Finland skapa en självständig, ingen annan makt underställd stat mellan Sverige och Ryssland".

Fred slöts i Åbo 1743. Ett landområde vid Finska viken till Kymmene älv avträddes till Ryssland.

I slutet av 1700-talet provocerades Ryssland av Sverige. Krigstillstånd rådde en tid. En svensk flottenhet blockerades vid Viborg men lyckades slå sig igenom med förluster. I ett sjöslag vid Svensksund segrade den svenska flottan. Hela aktionen misslyckades. Fred slöts i Åbo. Inga gränsförändringar skedde.

Vid sidan av Ryssland, England och Österrike gick Sverige 1805 in i en koalition mot Frankrike. Sverige drogs därmed in i ett europeiskt storpolitiskt skeende. Österrike besegrades och drog sig ur koalitionen. Efter Frankrikes nederlag utanför Moskva och återtåg slöt Ryssland och Frankrike fred. Frankrike slöt också en förbundspakt med Danmark. Sverige slöt en förbundspakt med England.

Ryssland gick 1808 in i Finland och ockuperade hela södra delen av landet samt Åland. Sveaborg belägrades och kapitulerade. På sommaren gjorde Sverige en motoffensiv som har gått till litteraturhistorien med namn som Lappo, Virta bro, Jutas, Oravais med flera. Svenska hären drevs tillbaka till Västerbotten.

Fred slöts den 17 september 1809 i Fredrikshamn. I administrativ mening hade inte Finland varit någon territoriell helhet som kunde avträdas. När fredsfördraget utformades räknades därför de avträdda områdena upp län för län: "Kymmenegårds Län, Nylands och Tawastehus, Åbo och Björneborgs med Ålandske Öarne, Sawlax och Carelen, Wasa och Uleåborgs Län, samt en del af Westerbotten ända till Torneå Elf".

Den 8 oktober 1809 avtackade och hemförlovade Georg von Döbeln de finska trupperna i Umeå med orden: "Denna fredstidning bör wisserligen wara ett gladt budskap" då den "slutar ett förhärjande krigs alla olyckor, men Finland frångår Swerige. Riksgräntzen är Torne elf. Finnar! Wid denna fred förloras tredjedelen av svenska kronans område. Sverige mister för alltid den stolta finska nationen, sitt kraftigaste stöd. Ej nog därmed, svenska armén förlorar kärnan och betydligaste delen av dess krigsmakt. — Svenskar! Waren stolta över att ha sett dessa finska lämningar! Minnens dem, högakten dem!"

Finlands och Sveriges öden har därefter gått skilda vägar.

Senast uppdaterad: 2004-01-02