Svedjebruk

  • Inledning
  • Olika former av svedjebruk
  • Svedjebrukets utbredning
  • Litteratur
    •

    a_ostman.jpg (3308 bytes)Olika former av svedjebruk

    Av Arne Östman, Skärholmen

    Finnarna som flyttade från det inre av Finland till Sverige i slutet av 1500-talet och första delen av 1600-talet förde med sig kunskap om flera sätt att bedriva svedjebruk. Den effektivaste metoden var huuhta som användes i gammal granskog. En finsk bosättning kunde ofta börja med ett svedjefall. Bilden, som är tecknad efter en illustration av Arnulf Bjørshol, visar i schematisk form hur en sved på några år utvecklas till en bosättning.

    1. Första året höggs ett svedjefall på en plats som var utsedd i förväg. Det markerades med ägarens kännemärke. Arbetet utfördes ofta i april månad — huhtikuu — medan det var skarsnö och lätt att ta sig fram på skidor. Den valda platsen skulle ligga på moränmark med lagom fuktighet och i ett läge som inte var utsatt för tidiga nattfroster på förhösten. En förutsättning för ett gott resultat var att svedjefallet höggs i gammal granskog med ett tjockt halvförmultnat ris- och barrlager på marken. Därefter fick trädstammar och ris ligga minst ett år för att tryckas ihop av snön och torka ut under en försommar. svedbruk1_bild1.jpg (56960 bytes)

    Klicka här om Du vill se en större bild!
    2. Nästa år i april var det dags att hugga ett nytt svedjefall på platsen för ett kommande år. Vid midsommartiden brändes så svedjefallet från förra året. Så snart som svedjeelden var släckt och innan det kom regn såddes svedjerågen. Den skulle sås glest — "sju korn på kalvskinnet" — var en tumregel. Anledningen är att varje korn som gror av den speciella svedjerågen bildar en tuva som behöver utrymme. Sår man för tätt finns det risk för att "grönrågen" möglar under den kommande vintern. På försommaren nästa årväxer det upp flera strån från varje tuva. I försöksodlingar har man observerat ända till över 100 strån från ett enda utsädeskorn.

    3. Tredje vårvintern höggs det på nytt ett eller flera svedjefall. I mitten på juni brändes svedjefallet från förra året och så såddes råg i askan. Varje år hade man samma bekymmer. Man måste så innan det kom regn, annars hårdnade askan av regnvattnet och rågkornen blev liggande ovanpå utan att gro. I värsta fall blev det fågelmat av hela utsädet. Som väl var så fanns det kunniga väderspåmän som kunde konsten att förutsäga den lämpliga tidpunkten. På förhösten skedde den första skörden. Man skar rågen med skäror. Liar var obrukbara på svedjefallen. Torkningen skedde på olika sätt beroende på skördetiden och vädret. Om möjligt torkades skörden i en torkria innan den tröskades ur. Därmed fullbordades en treårig brukningscykel. Man hade fått fram säd till bröd- och grötmjöl och till avsalu samt till nästa års utsäde.

    4. De föregående årens arbete med svedjande och skörd upprepades. Nu var det också tid för husbygge och fast bosättning. En enkel rökstuga, också använd som torkria, samt en bastu hörde till de första byggnaderna. Ladugård och lador måste ocså byggas.

    5. Den savolaxiska kolonisationen gick snabbt i Sverige. Det kunde nog hända att det fanns både husmor och barn samt en husdjursbesättning på den nya bosättningen efter fem år.

    Tillbaka...

    Senast uppdaterad: 2004-01-02