FINNSAM

Utdrag från PDF-innehåll — indexerat för sökning:

FINNSAM
INFORMATION
FINNSAM – Finnbygder i samverkan
Nummer 1

Årgång 22

2016

ISSN 2000-9399

Nästa FINNSAM-Information utkommer under juni 2016. Manusstopp 10 juni.

FINNSAM
För att underlätta samarbete, forskning och samordning av finnskogsaktiviteter startades
nätverksorganisationen FINNSAM (Finnbygder i Samverkan) 1992. Nätverket är öppet för alla som
är intresserade av skogsfinnarnas kultur och historia.
FINNSAM arrangerar årligen en vår- och en höstkonferens, där finnskogsområdena turas om att
vara värdar. Medlemmarna får varje gång stifta bekantskap med nya finnskogsområden i Sverige
och Norge. Vanligtvis arrangeras även vinterkonferenser med arkiv- eller ämnestema.
Medlemsbladet FINNSAM-information presenterar aktuella rapporter, protokoll och nyheter.
FINNSAM håller också i en mängd skogsfinska projekt, innefattande litteratur, byggnader,
släktnamn, släktforskning och mycket annat. Mer information om FINNSAM hittar du på
www.finnsam.org
Plusgironr Sverige
646 27 77-1
Bankkontonr i Postbanken Norge
0533.34.89440
Medlemsavgift 2015 tv - privatperson och institution/förening: 100 resp. 300 SEK/NOK
Kassör
Anette Norberg, Västra Vargträsk 13, 921 92 LYCKSELE
Tel: 076-7632015 E-post: anette@vargtrask.one
Skogsfinska bibliografin:
Lars-Olof Herou, Gästgivaregatan 12, SE-771 53 LUDVIKA
Tel: 0240-169 60. E-post: loherou@gmail.com
Forskarförteckning:
Christina Norbäck-Lager, Ödmansgatan 34, SE-662 34 ÅMÅL
Tel: 070-651 86 54 E-post: kulturproducent@gmail.com

Ledningsgrupp 2015/16
Övre Mellannorrland

Tord Eriksson, Tantogatan 71 läg 00630, SE-118 42 STHLM
Tel: 08-668 55 74. E-post: tord@kth.se
(suppl.) Maarit Kalela Brundin, Umeå
<maaritkalelabrundin@gmail.com>

Mellannorrland

(sammank.) Maud Wedin, Bergalid 3, SE-791 32 FALUN
Tel: 023-228 64. E-post: maud@finnbygden.se
(suppl.) Kjell Nordquist, Järbo <kjell.nordqvist@hos.sandnet.se>

Gävle-Dala/Orsa

Maths Östberg, V. Ösavägen 40, SE-822 91 ALFTA
Tel: 0271-101 68. E-post: finnskogsmuseet@swipnet.se
(suppl.) Barbro Sindler, Falun <barbro.sindler-hult@telia.com>
Eva Jernqvist eva.jernqvist@gmail.com

(Adjungerad för Los-Orsa)

Bergslagen

Tor Eriksson, Västra Nobelgatan 22, SE-703 55 ÖREBRO
Tel: 019-14 05 08, 070-823 44 25. E-post:
hummelgruvan1970@gmail.com
(suppl.) Kenneth Norrgrann, Västerås <zinda@hotmail.se>

Tiveden

Lena Gribing, Anderstorp, SE-695 94 FINNERÖDJA
Tel: 0584-202 86. E-post: lena.gribing@gmail.com
(suppl.) Jan-Erik Björk, Källby <janne.bjork1@telia.com>

Värmland

Christina Norbäck-Lager, Ödmansgatan 34, SE-662 34 ÅMÅL
Tel: 070-651 86 54 E-post: kulturproducent@gmail.com
(suppl.) Niclas Persson, Torsby <klemmetan@telia.com>

Norge södra
Finnskogen

Birger Nesholen, Norsk Skogfinsk Museum
Tel: +47-900 29 447. E-post: birger@skogfinskmuseum.no
(suppl.) Jan Myhrvold, Gjerdrum <jan@fennia.nu>

Norge norra
Finnskogen

Mary G. Tangen, Nordholtvegen 34, 1349 Tørberget
Tel: +47-906 313 84. E-post: Marygtangen@hotmail.com
(suppl.) Steinar Vermundsdammen,<ste-verm@online.no>

Ansvarig utgivare för FINNSAM-info Maud Wedin

Meddelande från redaktören
Detta nummer av FINNSAM-info domineras av Säfsenrapporten och inbjudan till vårkonferensen i
Ljusnarsberg. Jag var bortrest under konferensen i Säfsen och kunde inte delta, men har förstått att den
var mycket givande och intressant. FINNSAM ska ju vara en lärande organisation. Konferensen i Säfsen
var som jag har uppfattat ett typiskt exempel på detta, då den bl.a. tog upp gamla fördomar och myter om
skogsfinsk kultur och levnadssätt. Men också om forskningsläget kring byggnader och gårdsmiljöer. Det
är viktigt att slå hål på myter. Kunskapsläget utvecklas ständigt. Nya insikter erhålls och innebär i
förlängningen revidering av gamla sanningar. De nya kunskaperna visar att ”finnarna i skogen” inte alls
var de isolerade, ”ospejade” invandrarna som tidigare har hävdats från många håll, utan i högsta grad
deltagande, oftast tidigt integrerade medlemmar i bygemenskapen.
Vårkonferensen i Ljusnarsberg fortsätter i samma tema. Vi i arbetsgruppen vill visa på alternativa och
kompletterande levnadsformer och levnadssätt för den finska befolkningen i bruksbygd. Vi vill visa att
finnarna deltog som alla andra i olika arbeten kring gruvor och bruk. Samtidigt som de indirekt och
direkt levde på skogens produkter. Det är ett spännande forskningsfält som här erbjuds. En forskning
som jag personligen gärna tar upp.
******
Innehållet i detta nummer:
·
·
·
·
·
·

Protokoll från ledningsgruppen den 29 janauri 2016, Eva Jernqvist
Rapport från konferensen i Säfsen den 29-31 janauari 2016, Lars-Olof Herou
Recension av ”Vilka var och är skogsfinnarna?”, förf Stig Welinder, Lars-Olof Herou
Utställning om Skogsfinnarna, pågår i Lusto i Punkaharjo 23 febr.2016-8 januari 2017
FINNSAM:s höstkonferens i Medelpad den 2-4 september 2016
Inbjudan till FINNSAM:s vårkonferens i Ljusnarsberg den 27-29 maj 2016

Jan-Erik Björk
Redaktör
Sjögrässtigen 4, SE-531 73 KÄLLBY
Tel: (0)510-54 13 04. E-post: janne.bjork1@telia.com

Du har väl inte glömt att betala medlemsavgiften?
Styrelsen vill påminna om att du riskerar att gå miste om värdefull information mm om du inte
betalar din medlemsavgift. För endast 100 kr som privatperson blir du medlem i ett stort nätverk för
intresserade av skogsfinsk kultur och kan ta del i dess aktiviteter. Postgironummer visas på sidan 2
längst upp. Glöm inte att ange namn och ev. adressändring.
Medlemsavgiften bör vara inbetald senast den 30 juni för att du ska få FINNSAM-info i obruten följd.
Den som vill ha FINNSAM-info via post ska meddela detta till Anette Norberg.

Sammanträde med ledningsgruppen för FINNSAM den 29 januari 2016
Plats: Säfsen Resort
Närvarande:
Maarit Kalela-Brundin, Maud Wedin, Kjell Nordqvist, Maths Östberg, Tor Eriksson, Kenneth
Norrgrann, Lena Gribing, Birger Nesholen och Jan Myhrvold samt adjungerade Eva
Jernqvist, Lars Olof Herou och Seppo Remes.
1) Mötets öppnande
FINNSAM:s ordförande Maud Wedin förklarade mötet öppnat.
2) Val av mötesordförande
Till ordförande för mötet valdes Maud Wedin.
3) Val av mötessekreterare
Till sekreterare för mötet valdes Eva Jernqvist.
4) Justering av protokoll
Tor Eriksson valdes att jämte ordföranden justera mötets protokoll.
5) Fastställande av dagordning
Den föreslagna dagordningen fastställdes.
6) Föregående mötesprotokoll
Angående föregående mötes protokoll konstaterades att inventeringen av osålda exemplar av
Segerstedts samling behöver slutföras.
7) Ekonomisk rapport
Jan Myhrvold rapporterade om hur hanteringen av FINNSAMs norska konto kan underlättas.
I Norge liksom i Sverige krävs organisationsnummer för att få öppna ett konto. Eftersom det
nuvarande kontot är i DNB som inte accepterar svenska organisationsnummer, är Gunnel
Axelsson kontohavare som privatperson.
Firmatecknare för FINNSAM i Norge är dock Mary G Tangen samt Maud Wedin. Nordea
accepterar både svenska och norska organisationsnummer och fungerar såväl i Sverige som i
Norge.
Ledningsgruppen beslutade att låta öppna ett konto för FINNSAM i norska Nordea. Kontot
skall handhas av Mary G Tangen. Gunnel Axelsson avslutar det gamla kontot och för över
pengarna till det nya.
8) Medlemsläget och FINNSAM-info
De medlemmar som inte lämnat mailadress kan därmed inte få FINNSAM-info via mail. En
påminnelse om att meddela mailadressen och om att meddela ändrad mailadress införs i
kommande FINNSAM-info. En rad för mailadress skall också läggas till på inbetalningskortet
för medlemsavgift.
9) Revidering av stadgarna
Tor rapporterade från arbetsgruppen för stadgefrågor. Ett förslag till ändrade stadgar
presenteras vid årsmötet i Ljusnarsberg.
10) Förslag om ändring av regionindelning
Behovet av en ändrad regionindelning utifrån de senaste tillskotten av nya medlemmar och de

ökade kunskaperna om den skogsfinska kulturens utbredning diskuterades. Frågan behöver
dock utredas ytterligare.
11) Kommande konferenser
En kort genomgång av planeringsläget för konferenserna t o m höst 2017 utvisade att
förarbete pågår i samtliga fall.
12) Hembygdens Helg och Sveriges Hembygdsförbund
Det är uteslutet med medverkan i Hembygdens Helg på Skansen den 27-28 augusti i år för
FINNSAM:s del då detta kräver medlemskap i ett lokalt hembygdsförbund. Frågan om
eventuellt stödmedlemskap i Sveriges Hembygdsförbund behöver övervägas ytterligare. Se
även under punkt 14!
13) Släktforskardagarna i Umeå 2016
Maarit Kalela Brundin söker samarbete med Umeås finska klubb, vilket krävs för att även få
kommunala medel. Maths Östberg tar in prisuppgifter på t-shirtar till medverkande.
14) FINNSAM:s webbplats och hemsida
Christer Nilsson fick i uppdrag att utarbeta förslag till en omarbetad hemsida för FINNSAM
med förbättrad användbarhet och med tillgång till en uppdaterad version av den skogsfinska
bibliografin. Ett stödmedlemskap i Sveriges Hembygdsförbund kan bli aktuellt för att kunna
ansluta hemsidan till den s.k. Hembygdsportalen. I arbetet deltar även Tor Eriksson och Eva
Jernqvist.
15) Resterande punkter
På grund av tidsbrist hänsköts resterande punkter (15-18) till ledningsgruppens möte i
samband med konferensen i Ljusnarsberg.
16) Mötets avslutande
Ordförande Maud Wedin förklarade mötet avslutat.
Säfsen, dag som ovan
Vid protokollet
Eva Jernqvist
Justeras
Maud Wedin

Justeras
Tor Eriksson

FINNSAM:s vinterkonferens i Säfsnäs den 29-31 januari 2016
Text av Lars-Olof Herou
Bilder av Seppo Remes
Redigering och bildtexter av Tor Eriksson
Temat för konferensen var Byggnader och gårdsmiljöer. Vår suveräne planerare och ”bidrags-fixare” Tor
Eriksson hade lyckats få ihop ett omväxlande och välbalanserat program under dessa tre dagar.

Maths Östberg visar några byggnadsdokument för en intresserad Birger Nesholen

Konferensvärd Tor Eriksson presenterar
Birger Nesholen för publiken

Fredag: Efter incheckning och middag började programmet direkt med tre tungviktare i dessa sammanhang:
Birger Nesholen, Maud Wedin och Maths Östberg. Alla tre har varit med från FINNSAM:s start. Först ut
var Birger, som redogjorde för de olika skogsfinska byggnadstyperna: Rökstuga, ria och bastu. Det var inte
första gången han berättade om detta, men som vanligt så fanns det en del nyheter bland det rikhaltiga
bildmaterialet, även för oss ”gamlingar”.

Maud Wedin avslöjar några myter
bland skogs-finnarna

Maud Wedin koncentrerade sitt föredrag på att avslöja vad som var myter och verklighet. Äldre forskare
hade en tendens att utgå från en evolutionistisk princip. Alltså att det alltid gick från sämre

till bättre. Detta gällde dock långt ifrån alltid – 1800-talet var ofta fattigare och med sämre bostäder än vad
som tidigare gällt. T.ex. när man talade om att de tidiga finnarna först bodde i kåtor, så kunde det endast
betyda att de bodde i en enkel byggnad - ´kota´på finska = enkel byggnad. Maud tog upp åtta olika myter
som visat sig vara osanna och flera finns tveklöst.
Maths Östberg bidrog med sin senaste utgåva av sin ”byggnadsbibel”. Projektet startade 1993 och under
denna tidiga och spännande period var jag ibland tillsammans med Maths på spaning efter skogsfinska
byggnader. Inventeringen har gett upphov till mycket omfattande förteckningar över vilka byggnader som
finns kvar. En karta med fullständiga uppgifter om var de olika byggnaderna finns togs fram som bilaga till
”Det skogsfinska kulturarvet”, men kan också köpas separat. I förteckningen omtalas också i vilket skick
byggnaderna befinner sig och om de står på ursprunglig plats eller är flyttade till någon hembygdsgård. Den
senaste noteringen över bevarade skogsfinska byggnader är 376 stycken. Fördelade på 61 rökstugor – 91 rior
– 214 bastur och 10 kombinations-byggnader.

Spåren talar om att huset vid Dymossen är en
f.d. rökstuga

Gruppen är samlad vid ett snöigt Dymossen

Lördag: Efter frukosten delade vi upp oss i två grupper. Min grupp åkte först till torpet Dymossen även
kallat Valborgshöjden. Där hade för några år sedan upptäckts en tidigare okänd rökstuga. Ägaren Enar
Gustafsson liksom dendrokronologen Torbjörn Axelson mötte upp.
Maths Östberg hade upptäckt rökstugan då han var där för att titta på en ria som också finns på gården.
Torbjörn Axelson har tidsbestämt stockarna och kommit fram till att byggnaden uppfördes efter 1842. Enar,
liksom flera andra, tyckte att det var senare än de trodde. En diskussion uppstod om detta och en rimlig
hypotes kan vara att det funnits en äldre rökstuga på den plats där nuvarande bostadshuset står. Torpet
anlades 1761 och den kvarvarande rökstugan kan ha varit en slags undantagsstuga för de äldre på gården,
som kanske hellre ville bo i en rökstuga då en ny stuga, som förmodligen var en ”svenskstuga”, uppfördes
kring 1840.
Den församlade ”expertisen” var dock ense om att rökstugan var ett prima
tillskott till de så fåtaliga bevarade rökstugorna på ursprunglig plats.

Timret i rian på Dymossen är enligt Torbjörn Axelson fällt vintern 1845/46

Linda Blied njuter av värmen från Jo Rökugnsmakares nya ugn på Säfsnäs hembygdsgård

Jo kontrollerar draget i ugnen

Resan gick vidare till Säfsnäs hembygdsgård. Där har funnits en s.k. rökstuga sedan 1938. Den kommer
ursprungligen från Västerfallet, Frösaråsen, men flyttades därifrån 1919 till dåvarande Säfsens Gammelgård
på Älgsjökullen. Efter nyuppförandet på nuvarande plats så skedde en felkonstruktion och rökugnen har
sedan dess inte sett ut som en rökugn bör se ut. Detta hade nu blivit ändring på, då den framstående
rökugnsmakaren Jo Gröön Husmo från Torsby under sommaren 2015 uppfört en ny rökugn på ett riktigt
sätt. Han berättade om sitt arbete och svarade på frågor på sitt mycket charmerande sätt.
Eftermiddagsprogrammet inleddes med en kort information om Sverigefinska Riksförbundet. Det var
ordföranden Voitto Visuri som informerade – speciellt om planerna inför Finlands 100årsjubi-leum 2017.
Kenneth Lindh ordförande i Järlåsa hembygdsförening informerade om upprustningen av den s.k.
Finnbostaden på Lövhagen. Det är den enda bevarade ”skogsfinska” byggnaden i Uppland. Efter ett
omfattande arbete står byggnaden nu helt klar. Den totala kostnaden blev nästan 700 000 kronor, varav
Länsstyrelsen i Uppsala län stod för 90 % av kostnaden.

Kenneth Lindh, Maud Wedin och
Birger Nesholen söker sig fram på
datorn
Birger Nesholen återkom för att berätta om ett mångårigt projekt med upprustning av rökstugan i
Fjolperstorp i Östmarks socken. Rökstugan är byggd så sent som på 1880-talet och var bebodd ända till
1960-talet. Plåttak lades på byggnaden ca 1990. Stiftelsen Ekosofia köpte hela egendomen och bedrev slåtter

under ca 15 år. Det är en ganska liten rökstuga som nu äntligen, efter många problem och mycket
diskuterande, kan återfå sitt gamla utseende.
Nästa avsnitt av föredrag var ägnat: Åldersbestämning av timmerbyggnader genom bestämning av
årsringarnas antal vid trädfällningen (dendrokronologi).
Torbjörn Axelson inledde med att presentera några resultat från prover som han tagit på finnmarksbyggnader
i södra Dalarna. Han berättade hur provtagningen gick till och vikten av att få med den yttersta årsringen.
Den daterar det år då trädet fälldes och oftast timrades huset året därpå. Det finns framtagna olika
jämförelsekurvor där bl.a. höjd över havet påverkar. Då borrprovet tagits återstår mycket efterarbete med
limning och slipning och jämförelser med inscannade förstorade bilder.
Bertil Israels är också dendrokronolog och arbetar ofta i samarbete med Torbjörn. Han berättade om vilka
borrtyper som används och hur man går tillväga. Det bästa stället att angripa en stock är att sätta in borren
snett underifrån. Man får alltid anpassa sig efter omständigheterna. Stockens storlek, placering i byggnaden,
arbetsutrymme m.m. Därför finns det flera olika borrar som ger olika borrkärnor. Tillväxtborrar och
fräsborrar med dimensioner från 3-5 och upp till 12 mm.
Det var sedan dags för Birger Nesholen att redogöra för ett annat projekt från norska sidan av Finn-skogen.
Det gällde restaurering av kombinationsbyggnaden i Nedre Öieren på Brandval Finnskog. Byggnaden har
varit mycket omtalad bland oss ”finn-nördar” därför att den innehåller två rökugnar bredvid varandra
(dubbelugn). Nu omtalade Birger att den inte varit unik, utan att det hade funnits flera liknande byggnader i
trakten, men att de nu var borta. Den här gången lades huvudvikten i föredraget på konsten att lägga
nävertak. Det finns många svårigheter som man måste bemästra. Man bör använda yxa och inte motorsåg då
man kapar de stockar som ligger an mot annat virke. Läggtekniken av näverflaken är viktig. Man bör lägga
hela taket ända upp på en gång och flaken ska överlappa varandra så att allt vatten rinner nedåt. Det finns
idag möjlighet att beställa näverflak från Finland i bestämda storlekar, vilket avsevärt underlättar
beräkningen av åtgången.

Bertil Israels tog upp dendrokronologi i Norrland

Monica Björklund tjänstgör vid Torsby Finnskogscentrum
Monica Björklund som är byggnadsantikvarie vid Torsby Finnskogscentrum var nästa talare. Hennes
framställning gällde förvaltningen av Värmlands finngårdar. Hur kan man levandegöra och sprida kunskap
om de kulturhistoriska värden som finns. Det gäller att informera ägare och andra berörda om det ansvar
som finns, för att bevara och skapa en hållbar utveckling.

Därefter vidtog en livlig paneldiskussion. (som inte refereras här)
Lördagens program avslutades av Heidi Baier, Sunnansjö med sång till gitarr - ”Våga möta livet”.
Söndag: Först ut efter frukost var Finnskogsmuseets ”eldsjäl” Maths Östberg. Den här gången var ämnet:
Den nyuppförda rökstugan i Locksjön på Bollnäs Finnskog. Det är ett projekt som genomförts av

Föreningen Finnskogsriket, som är en förening med ca 500 medlemmar. Mest känd för sin mycket
efterfrågade detaljerade topografiska karta över Hälsinglands finnskogar. Redan 1991 donerades virke av
Stora Enso, som dock låg orört i många år. Det krävdes en hel del pengar och en samlad insats från flera håll
innan arbetet kunde påbörjas. Valet av byggplats hade blivit vid Locksjön på en fastmarksholme mellan
myrar. Vid Locksjön hade två finska boställen funnits 1642. Upptimringen startade 2009 och många
volontärer ställde upp. Rökstugan uppfördes efter förebilder från de västvärmländska rökstugorna i
Abborrtjärnsberg, Ritamäki och Fjolperstorp. Birger Nesholen var konsult och rökugnen murades av Jo
Husmo. Efter färdigställande och invigning är nu stugan möjlig att hyra för övernattning.
Det byggnadsprojekt som ligger geografiskt närmast Säfsenanläggningen är Skifsenprojektet. Susanne
Andersson är en av initiativtagarna och den person som hela tiden varit ”motorn”. Hon var med och
presenterade de första idéerna om en rekonstruerad finngård redan 1996. Sedan dess har det tagits små eller
stora steg fram mot förverkligandet av en återskapad finngård på den halvö i sjön Skifsen dit den förste
bosättaren kom omkring 1620.
Susanne har med goda medhjälpare drivit på. Stiftelsen Säfsenskogarna bildades 2000 och en tim-ringskurs
hölls 2002. Man svedjade på udden första gången 2004. Föreningen Skifsens Vänner bildades 2005 och har
ett 40-tal medlemmar. 2008 var bastun färdigtimrad och användes då och då. Tyvärr blev den svårt
brandskadad 2014, men är nu nästan helt återställd. Under åren 2012-2016 pågår projektet ”Upptäck Säfsens
Finnmark.” En vandringsled mellan Skifsen och Fredriksberg (Säfsen) har även iordningsställts 2015. 2014
påbörjades timringen av rökstugan som fortsätter sakta men säkert.
Den fjärde kvinnan som framträdde var Lena Gribing. Hon berättade från sina hemtrakter i Tiveden om bl.a.
utgrävningar av odlingsrösen. En karta presenterades över 11 stycken återfunna fristående rökugnar ute i
skogarna. Att så många intakta ugnar bevarats är unikt för Tiveden. Det är troligen ugnar från rior eller
bastur, som står emot vädrets makter bättre, därför att enbart stenmaterial utan lerbruk använts (s.k.
kallmurning).
Därefter kom det som väntat in på arkeologiska spörsmål, eftersom det var Stig Welinder som framträdde.
Han pratade om hur osäkra vi är på hur en typisk finngård såg ut. Kartor från 1600-talet ger en mycket
schematisk bild. 1700-talets kartor är mer detaljerade och visar ofta på någon slags fyrkantig placering av
byggnaderna. På 1800-talets kartor är sedan byggnaderna mera utspridda. Den skriftliga dokumentationen
om äldre tiders finngårdar är nästan obefintlig. Man borde alltså kunna få nya kunskaper genom att göra
utgrävningar av finngårdar. Detta har gjorts i endast fyra fall.
Den första grävningen gjordes 1993-94 av Värmlands Museum vid Avundsåsen i S. Finnskoga. Därefter
under 2000-talet har tre ytterligare finngårdar grävts ut under ledning av vår vän Stig. Det var alla ganska
tidiga 1600-talsbosättningar: Svartviken i Stora Skedvi sn, Dalarna – Grannäs i Alfta socken Hälsingland Råsjö i Borgsjö socken, Medelpad. Det man kunnat konstatera är att de skogsfinska gårdarna inte var mer
isolerade och efterblivna än övriga gårdar i trakten. Glasrutor förekom tidigt. Kritpipor från England och
keramik från Tyskland fanns också, vilket tyder på kontakter med affärsmän och marknadsplatser.
En frågestund med föredragshållare följde. (refereras ej här)

Lena Gribing orienterar oss
bland Tivedens rökugnar

Stig Welinder, Susanne Andersson och Birger
Nesholen svarar på åhörarnas frågor

Sista framträdandet gjordes av FINNSAM:s specielle ”byggnadsguru” Birger Nesholen som hade en svettig
helg med fyra föredrag.
Den här gången gällde det ”Rökugnsbyggnader i Savolax och Karelen.” Birger berättade om sina omfattande
resor i Finland på 1990-talet i sitt sökande efter dessa timmerhus. Han lärde sig då att man ska söka utanför
museer och inte lita på museer. De byggnaderna kan ofta vara felaktigt hopkomna. Här är några iakttagelser:
· I Finland är basturna ofta mindre än i Sverige och ibland kombinerade med en koja.
· Riorna användes i Finland ända in på 1950-talet och utvecklades till skillnad från de svenska.
· Man kunde ha extra takskydd eller tillbygge för halm och maskiner.
· I rökstugan kunde man komplettera med gnistskydd eller kåpor.
· Det finns dock fler intakta rökstugor på ursprunglig plats i Sverige-Norge än i Finland.

Recension av

Stig Welinder
Vilka var och är skogsfinnarna? - En historisk begreppsdiskussion
Falun, 2016. -96 s.
I denna bok vill författaren, som är professor emeritus i arkeologi, försöka reda ut begreppet ”skogsfinne”.
Han har i sin tidigare bok ”Skogsfinsk arkeologi” från 2014 ett kapitel med exakt samma titel.
Uppenbarligen behövdes betydligt mera plats för att utreda spörsmålet.
Hur ska begreppet förstås? Vad skiljer en skogsfinne från andra finnar och sina svenska grannar?
Jag började min läsning med en viss skepsis – blir det inte hårklyverier som inte leder någonstans!?
Efter att ha läst några kapitel insåg jag att det här är viktiga och nödvändiga gränsdragningar, som borde ha
gjorts för länge sedan. Till det krävs uppenbarligen en person som inte räds för att komma med en del beska
kommentarer om tidigare forskares utsagor. För att försöka bilda mig en uppfattning om mina funderingar
stämde med författarens omdömen, så försökte jag nu läsa om en del litteratur som jag tidigare läst.

Arkeologin och de skogsfinska kriterierna
Via arkeologiska rön har en del ny kunskap om ”det skogsfinska” framkommit, som i en del fall motsäger
vad som tidigare ansetts. Författaren har lett de tre utgrävningar av finnbosättningar från 1600-talet som
skett efter millenieskiftet, i Dalarna, Hälsingland och Medelpad. Av de utgrävningarna framgår att de
”skogsfinnarna” inte var isolerade bakåtsträvare, utan hade samma kontaktnät som sina svenska grannar.
Redan på 1600-talet fanns glasfönster i rökstugor och där fanns även kritpipor från England och keramik
från Tyskland. Det måste ha varit så att då handelsmän dök upp på marknader så köpte alla hushåll i trakten
av deras varor. Dessa kontakter måste ha påskyndat ”försvenskningen.”
I min forskning i 1600-talets domböcker från Bergslagen har jag vid flera tillfällen påträffat personer,
mestadels kvinnor, som inte kunde göra sig förstådda på svenska språket, trots att deras släkt bott i decennier
i trakten. Kanske var det så att det bara var vissa ”ledartyper” bland finnarna som lärde sig svenska? De
utsedda finnelänsmännen var alltid med som tolkar när så behövdes. Om svenska språksvårigheter var ett
kriterium på en skogsfinne, så var säkert variationen stor på 1600-talet och idag finns i så fall inga
skogsfinnar alls. Detta tycks också vara en ganska allmän åsikt bland de svenskar som jag tillfrågat. I Norge
har man resonerat annorlunda och gett ”skogfinner” status som nationell minoritet.
Andra s.k. etniska markörer för skogsfinnar utom språket kan vara: Byggnadsskick (rökstugor)
mattraditioner (motti), hantverk (näversaker), näringsliv (svedjebruk), ritualer (bastubad) m.m. De här
markörerna har varierat i tiden efter 1600-talet och nu är det omöjligt att på något sätt skilja ut skogsfinska
kriterier från de svenska.

Egna val och misstag
Från unga år har jag läst mycket litteratur om finnmarken i Bergslagen och de som bott där. Däremot har jag
inte försökt definiera vilka det var som bodde där. Första gången som jag funderade en aning på hur jag
skulle rubricera det behandlade innehållet, var inför min artikelserie om släktnamn i ”Finnmarken förr och
nu”. Den inleddes 1988 och jag valde då ”Finska släktnamn i Bergslagen”som titel. Det innebar att det
kanhända fanns läsare som trodde att även 1900-talets finska invandrares släktnamn fanns med. Jag tänkte
då att det kanske hade varit bättre med ”Svedjefinska släktnamn i Bergslagen.” På den tiden, för snart 30 år
sedan, hade inte begreppet skogsfinnar ännu landat hos mig.
I slutet av 1990-talet gav jag ut en omfattande bibliografi på CD. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin
diskuterade skivans titel med mina medhjälpare. Det fick bli ”Svedjefinsk bibliografi.” Ganska snart efteråt
tyckte jag nog att ”Skogsfinsk bibliografi” hade varit bättre. Det var ju det begrepp som blev allenarådande

inom FINNSAM. Hur ska man tänka nu? Om man skulle ge ut en uppdaterad bibliografi idag, med samma
urval av litteratur, vad borde titeln bli?
Ett märkligt sammanträffande skedde idag, just när jag börjat skriva den här recensionen. Det kom en artikel
på min e-post som jag själv skrivit på hösten 2012. En redaktör från Sveriges släktforskarförbund hade
översänt den till mig. Den ska nu ingå i en jubileumsbok som ges ut i maj 2016. Jag hade helt glömt bort
artikeln, som tydligen kommit på avvägar. Titeln på mitt bidrag, som var ett självporträtt, är:”Skogsfinne
med vallonskt namn.” Vid detta tillfälle valde jag ”den norska vägen” och blev en nutida skogsfinne.
Återigen blir jag tveksam om det var rätt val.
Min egen osäkerhet över tid, kan väl spegla även andra skribenters osäkerhet. Därför tycker jag att det
ständiga upprepandet av frågan om skribenter använt ”finnar”, ”skogsfinnar” eller”svedjefinnar”som
begrepp, knappast visar något annat än att nästan ingen tänkt på det, eller tyckt att det behövt diskuteras.
Granskning av tidigare författare
Författaren gör en djupdykning i den litteratur som han betecknar som ”skogsfinsk kanon”.
De forskare och författare som han räknar dit är: Carl Axel Gottlund – Petrus Nordmann – Richard Gothe –
Richard Broberg – Gabriel Bladh och Maud Wedin. Även andra författare penetreras, som Sven Lönborg,
Ilmar Talve, Per Jonsson, Kari Tarkiainen m.fl.
Generellt kan sägas att den mesta kritiken mot tidigare författare gäller bristen på tydliga avgränsningar - att
man låst sig vid vissa definitioner och upprepat gamla schabloner. Man har ofta utgått från 1800-talet och
trott att det skett en utveckling från tidigare generationer. Källkritiken var inte heller så bra hos alla.
En liknande genomgång av tidigare litteratur har bara gjorts tidigare av Kari Tarkiainen.i hans stora
tvåbandsverk ”Finnarnas historia i Sverige.” I min recension av del 2, skrev jag: ”Det kommer att vara ett
oöverträffat standardverk när det gäller helhetsbilden av den finska historien i Sverige.” Jag hade dock en
hel del invändningar om oriktigheter och felaktiga uppgifter i del 1. Hans kommentarer är mest refererande
och inte lika självständiga och ”salta” som Welinders: ”Tarkiainen intresserade sig mera för finska häxor än
för lösfinnar och andra finnar som inte satt på gårdar.” Enligt Tarkiainen var skogsfinnar de som röjde gårdar
i de blivande finnbygderna. På 1800-talet var de redan en folkspillra. Ibland kan man dock även hos
Tarkiainen se små nålstick mot ”kräsna teorivänner som alltid måste se någon bärande teori eller
problemställning.”
Carl Axel Gottlund gjorde sina resor på finnskogarna 1817 och 1821. Han är i Sverige mycket högt värderad
för sina värdefulla noteringar av bl.a. finska släktnamn. Enligt honom var finnarna på skogen en
försvinnande folkspillra som måste räddas. Han försökte ge ”den finska nationen” i Värmland och Norge en
egen kyrka och församling., För honom var det finska språket och traditionerna, men även en viss isolering
i skogen, utmärkande för de finnar som han träffade. Han använde dock nästan aldrig begreppet
”skogsfinnar.”
En något annorlunda resenär var Gustaf Retzius. Han reste 1874 i finnskogarna i Värmland, Dalarna och
Norge och mätte skallar för att genom detta kranieindex klassa olika folkgrupper. Det blev dock inget
resultat, men metoden blev ökänd. Det var första gången som forskare försökt få fram en skogsfinsk
genetisk profil. Över 100 år senare har man, genom betydligt mer förfinade metoder lyckats med detta
genom DNA-projektet.
Welinder bedömer det som osäkert att ”Det skogfinske DNA-prosjektet” som startats i Norge, kommer att
leda till nya kunskaper som inte redan är möjliga att nå via traditionell släktforskning. Jag vill vänta några år
med mitt slutliga omdöme. En del nya rön är säkert möjliga, men bara i speciella fall.
Petrus Nordmann var den förste som gjorde en avhandling ”Finnarne i mellersta Sverige” 1888.
Sven Lönborg bidrog med den första ”Öfversiktskarta öfver Finnmarkerna i mellersta Skandinavien.”

Richard Gothe var den förste som helt gick utanför Värmland. Han var väl påläst i arkiven, men kunde
ibland fastna i schabloner.
Ilmar Talve beklagade att påverkan från den svensk-norska omgivningen på den skogsfinska kulturen inte
studerats. Han ansåg t.o.m. att arkeologin för framtiden borde utnyttjas av etnologin.
Richard Broberg publicerade inte så mycket, men hans omfattande arkivstudier och vederläggande av myter
om krig mellan inflyttade finnar och svenskar fick stor betydelse. Han är dock mest känd för sin ofta
återgivna karta över ”Den savolaxiska kolonisationen i mellersta Sverige 1570-1700.” Hur hans urval gått
till är oklart.
Flera forskare från sena 1900-talet får också ros och ibland ris: Kjell Lööw, Per Jonsson, Per Martin
Tvengsberg och Gabriel Bladh.
Den enda nutida forskare som fått ett eget kapitel är FINNSAM:s ordförande Maud Wedin. Hon har enligt
min mening, enbart genom sin betydelse för vårt nätverk under 25 år, förtjänat det. Hon har ju också år 2007
disputerat på en avhandling med titeln: ”Den skogsfinska kolonisationen i Norrland.” En gedigen
genomgång av forskningens historia och nuvarande läge finns i hennes avhandling, som dock inte diskuterar
kvaliteten på enskilda forskares insatser. Hon har genomgående i alla sina många skrifter använt begreppet
”skogsfinnar.” I avhandlingen finns ett kapitel med rubriken ”Vad är en skogsfinne?” Hennes slutsatser blir
att det är olika i skilda delar av landet, vilket jag är helt enig med henne om. Följden av detta blir då, precis
som Welinder påpekar, att det blir problematiskt med utbredningskartor. Det är nog inte många som tänkt på
det tidigare. En annan kritik får avhandlingen genom att det är för många ”hypoteser” och för få
”sanningar.” Jag kan hålla med om att för många osäkra uppgifter inte ger något bra intryck. En intressant
”hypotes” anser jag dock ska framläggas. Det kan bli en ”sanning.”
Welinder menar på flera ställen i boken att lösfinnar och husmän inte kan räknas som säkra skogsfinnar.
Lösfinnar var en arbetskraft som användes vid svedjebruk då mycket folk behövdes. De visste hur
svedjebruk gick till och det krävdes att de kunde kommunicera med varandra. Dessutom var det vanligt att
lösfolket skrevs upp i myndigheternas handlingar med sitt finska släktnamn i försvenskad form. Det var
säkert ett sätt att hålla koll på de som inte var bofasta. Min åsikt är att de s.k. lösfinnarna ska räknas som
skogsfinnar. Det bör även inhyses och husmän, som oftast var släkt med husbondfolket.
Frågor och tveksamheter
Ett par andra exempel: Från Västmanlands handlingar 1624:15 (Noraskog) finns en lista på 20 personer:
”Finnetorpare skattlagde 1624 och tillförene varit brukade för grufwedrängar.” I Tiveden har Bertil
Kjelldorff konstaterat att drängar som följde med slottsherrar från Finland senare blev verksamma på
skogstorp. Kan dessa personer kallas skogsfinnar?
Vilka läsare vänder sig denna bok till? I inledningen skriver författaren: ”De humanvetenskapliga
disciplinernas intresse för begreppsdekonstruktion och verkningshistoria har varit de inspirerande
förebilderna.” Trots denna något ”tunga” förklaring tror jag knappast att boken vänder sig till en renodlat
akademisk publik. Även om det är frågan om en kunskapsteoretisk bok, så är det inte någon speciellt
svårtillgänglig skrift. Men ibland kanske det finns andra sätt att förklara svåra begrepp på ett enklare sätt.
Jag kan godta, och till och med gilla, då författaren skriver att Richard Gothes källkritik var ”Weibullsk.” Att
professorsbröderna Weibull var stenhårda i sin källkritik bör man nog veta. Men måste man vara bekant med
”det konstruktivistiska etnicitetsbegreppet” kontra ”det essentialistiska etnicitetsbegreppet”? För en
arkeologiprofessor kan nog ”tafonomiska agenter”vara glasklart, men inte för mig i alla fall. Det måste
finnas sätt att förklara även för oss ”fåkunniga.”

Det kan verka petigt att påpeka faktafel som inte påverkar sakdiskussionen - men ändå:
· Då Gottlund var i Skattlösberget 1817 fanns inte Luossastugan - den byggdes 1873.
· ”Den studerade finnbygden befolkades av inflyttade finnar från 1570-talet”, påstås om Hällefors
Finnmark. Det av Per Jonsson studerade området (Mången) befolkades nästan 100 år senare (1666).
Äldsta bosättningen på samma finnmark skedde ca 1620.
Slutsatser
Avslutningsvis anser författaren att bokens huvudfråga kan besvaras på två sätt:
1. Man har fastslagit vad skogsfinnar är innan man börjar sin forskning. (Enda använda sättet hittills)
2. Man har forskat och kommit fram till vad skogsfinnar är. (Oprövad strategi)
Det sistnämnda borde prövas inom ett klart avgränsat område.
Den här boken är unik i sin genre och väl värd att läsa och begrunda för alla vi som anammat många
begrepp som självklara, utan att närmare definiera vad som menas. För mig var det mest en nyttig
litteraturgenomgång sett från ett annat perspektiv än det vanliga. Svaret på frågan i bokens titel är, enligt min
mening, omöjlig att entydigt besvara.
En central frågeställning har här ordentligt belysts på nästan 100 sidor. Inget liknande exempel finns inom
”det finska” området. Det borde ge inspiration att tänka ”utanför ramarna” i även andra frågor.
Många av de frågeställningar som väcks här, är högst aktuella i dagens samhälle och kan säkert appliceras
på vårt mångkulturella samhälle. Samma historiska utveckling gäller: Utanförskap – Integration –
Assimilation.

Lars-Olof Herou
Boken säljs via
Finnbygdens Förlag, Maud Wedin
Bergalid 3, 791 32 Falun
Tel: 023-228 64, 070-692 28 64
E-post: maud@finnbygden.se
Hemsida: www.finnbygden.se/forlag
eller
Finnskogsmuseet i Skräddrabo
Maths Östberg
Västra Ösavägen 40, 822 40 Alfta
Tel: 0271-101 68, 070-566 01 68
E-post: info@finnskogsmuseet.se
Hemsida: www.finnskogsmuseet.se
Pris: 100 kronor inkl moms (eventuellt porto tillkommer)

SKOGSFINNAR - UTSTÄLLNING I LUSTO I PUNKAHARJO
Migration har varit mångas öde i olika tider runtom i världen. Under tider som gått har folk åkt
också från Finland uti världen. Utställningen berättar om finnar som flyttade redan 1580–1630
från nuvarande Savolax och mellersta Finland till Sverige och Norge på jakt efter bättre
försörjning och levnadsförhållanden, men även undan för de ständiga krigen. Dessa invandrare
kallas skogsfinnar (skogfinner) och deras bosättningsområden finnskogarna (Finnskoger,
Finnmarker). De upprätthöll länge sin särpräglade kultur och bevarade även sitt språk mitt bland
urbefolkningen.
Utställningen arrangeras vid Skogsmuseét i Lusto i Punkaharjo under tiden 23.2.2016–8.1.2017.
-oI ett mejl till redaktören har Árpád Sailo skrivit följande:
Invigningen av utställningen om skogsfinnar vid Skogsmuseet Lusto i Punkaharju, Finland är:
to 28.4.2016 kl. 17.00.
Ni kan se närmare www.lusto.fi (även på svenska)
Jag försöker att göra reklam om kulturresor bland utställningen. Om ni har broschyrer eller annat, kan ni
sända mig per meil eller till adress:

Árpád Sailo
Hemstigen 43 A
02420 Jorvas
Finland
trevlig vår! Árpád +358468772755

Blänkare inför FINNSAM:s höstkonferens i Medelpad 2-4 september 2016
Anteckna redan nu i kalendern att FINNSAM:s höstkonferens 2-4 september 2016 går av stapeln i
Medelpad, med tyngdpunkt på Stöde finnmark.
Mer information kommer i nästa FINNSAM-info.
Kontaktpersoner:
Maud Wedin
maud@finnbygden.se
Tel: 070-692 28 64
eller
Maths Östberg
Info@finnskogsmuseet.se
Tel: 070-566 01 68

Välkommen till FINNSAM:s vårkonferens
i Ljusnarsberg, Västmanland!
Tid: Fredag-söndag 27-29 maj 2016
Plats: Klacken (www.klacken.com)
År 1999 ägde FINNSAM:s vårkonferens rum i Ljusnarsberg. Nu är det 17 år senare dags att återvända till ett
av de klassiska områdena för den skogsfinska kolonisationen. Då liksom nu var vi förlagda på Gillersklack.
De som var med den gången får nog en överraskning när ni märker hur välskött anläggningen är idag. Här
bor vi i stugor och har våra föredrag på platsen. Det blir förstås utfärder både söderut med egna bilar och
norrut med buss. Ljusnarsbergs kommun ligger i nordvästra hörnet av Västmanland och i norra delen av
Örebro län. Här är landskapet starkt kuperat med höjder upp mot 400 meter. Gillersklack ligger också högt
med milsvid utsikt från anläggningen. Det finns även gott om sjöar i trakten, varav vi besöker några för att
se finnbosättningar. Konferensen börjar på fredagen vid lunchtid, men för den som önskar finns det
möjlighet att anlända redan på torsdagen.
Preliminärt program
Fredagen 27 maj
11.00
Registrering och inkvartering på Gillersklacks friluftsanläggning
11.45
Någon representant från Ljusnarsbergs kommun inviger konferensen och Emelie Liljeson
hälsar oss välkomna till Klacken
12.00
Bergvik Skog bjuder på lunch på Klacken och informerar oss om sin verksamhet
13.00
Utfärd med egna bilar till Ljusnarsgårdarna, där förste finnen i trakten Henrik Nilsson bodde
14.30
Eftermiddagskaffe i Kaffestugan i Stjärnfors
15.30
Leni Steén som bor i Vintermossen leder oss på en vandring genom den gamla finnbyn
17.00
Vi stannar till i Ljusnarsbergs kyrka. Anna Katri Kuronen läser högt för oss ur den finska
bibeln, och vi ser oss omkring inne i och utanför kyrkan
18.00
Middag på Värdshuset Älgen
19.15
Återfärd till Klacken
19.45
Maud Wedin informerar oss om FINNSAM – Finnbygder i samverkan
20.00
Cecilia Albertsson, Hällefors kommun, berättar om fjolårets arbete vid Björ-skogsnäs i
Grythyttans socken – bakgrund och framtid

20.30
20.40
21.10
21.30

En kort bensträckare
Kajsa Grebäck, Naturskyddsföreningen i Örebro län, presenterar Sörgården i Ljusnarsbergs
kommun
Vi får upplysning om Nya Kopparbergs Bergslags Hembygdsförening
Samkväm på Klacken

Lördagen 28 maj
07.30
Frukost på Klacken
08.30
Lokalhistoriker Håkan Mossberg – Förspel till finnarnas ankomst till Ljusnarsbergsområdet
08.45
Lars-Olof Herou, FINNSAM – Skogsfinsk kolonisation och inflyttning
09.30
Kaffe på Klacken
10.00
Tor Eriksson, FINNSAM – Ortnamn med finsk anknytning i Ljusnarsbergs socken
10.30
Håkan Mossberg – Nya Kopparbergs Bergslag
11.15
Jan-Erik Björk, FINNSAM – Ljusnarsberg som mellanstation
12.00
Lunch på Klacken
13.00
Söne buss i Kopparberg tar oss med på en tur runt Hörkensjöarna. Leif Broman visar oss
Grills finngård från sjösidan. Vid Sjöändan avlöser Nils Holmdahl. Nils leder färden till
Rikkenstorp, Hörksnäs och ev. Bränntjärnstorpet. Leif Broman leder oss vidare till byn
Sörhörken och ev. Nedre Fäbobacken. Kanske dricker vi kaffe i Rikkenstorp med rieska till.
Leif Broman är lokal-historiker och spelman bosatt i byn Hörken medan Nils Holmdahl äger
finn-gården Rikkenstorp och bl.a. har skrivit ett flertal skrifter i ämnet
18.00
Vi är tillbaka på Klacken
18.30
Middag på Klacken
20.00
Nina Hedenius från Östra Löa presenterar sin film om Ragnar Fredriksson på Kestina
”Gubben i stugan”
22.00
Tapto ljuder!
Söndagen 29 maj
08.00
Frukost på Klacken och städning av stugorna
09.00
Tor Eriksson porträtterar hembygdsforskaren Maja Forsslund och hennes olika insatser för
bygden
09.45
Kaffe på Klacken
10.15
FINNSAM:s årsmöte
12.00
Lunch på Klacken
13.00
Överkurs. Vi åker till Östra Löa för att besöka släktgården Mårtensgård, där Mårten Finne
slog sig ned. Här bor alltjämt ättlingar kvar. Sedan tittar vi på en underlig ria i Västra Löa
15.30
Konferensen avslutas med kaffe i Perssons Magasins café i Västra Löa
Arbetsgrupp för konferensen:
Tor Eriksson (konferensvärd), Jan-Erik Björk, Lars-Olof Herou och Håkan Mossberg
OBS! Respektera sista anmälningsdag 10 maj 2016!
Anmälan, helst via e-post görs till:
Tor Eriksson
e-post: hummelgruvan1970@gmail.com
Adress: Västra Nobelgatan 22, 703 55 Örebro
Tel: 019 – 14 05 08 (hem) eller 070 – 823 44 25 (mobil)
Konferensavgift inkluderar mat och boende. Vi bor i stugor med två rum i varje stuga, där
ett av rummen med fördel kan användas som enkelrum. Det är gott om bäddar i stugorna, vilket gör att ingen
behöver sova i den övre slafen på våningssängarna.
Betala inte in några pengar vid din anmälan utan vänta med det tills jag hör av mig!

Hela konferensen, tre dagar (inkl. logi i dubbelrum och frukost)
Hela konferensen, tre dagar (exkl. logi och frukost)
Hela konferensen, tre dagar (exkl. middag, logi och frukost)

1 300 Kronor
700 Kronor
600 Kronor

Två dagar (fr-lö, inkl. logi i dubbelrum och frukost)
Två dagar (fr-lö, exkl. logi i dubbelrum och frukost)
Två dagar (fr-lö, exkl. middag, logi och frukost)
Två dagar (lö-sö, inkl. logi i dubbelrum och frukost)
Två dagar (lö-sö, exkl. logi och frukost)
Två dagar (lö-sö, exkl. middag, logi och frukost)

850 Kronor
550 Kronor
450 Kronor
800 Kronor
500 Kronor
500 Kronor

En dag (fr, inkl. middag)
En dag (fr, exkl. middag)
En dag (lö, inkl. middag)
En dag (lö, exkl. middag)
En dag (sö)

350 Kronor
250 Kronor
350 Kronor
350 Kronor
300 Kronor

Tillägg (för enkelrum)
100 Kronor/natt
Medtag sänglinne och handduk. Vi städar själva stugorna före avfärd. Sänglinne och handduk finns även att
hyra på Klacken, men då får man vända sig direkt till receptionen.
Ovanstående avgifter kan mycket väl komma att sänkas. Efter att anmälningstiden har gått ut kommer jag att
räkna ut den faktiska konferensavgiften baserat på samtliga bidrag och deltagare. Sedan informerar jag
konferensdeltagarna om vilken avgift som gäller för just dig. Avgiften betalas så in till FINNSAM:s
plusgirokonto. För dig som bor i Norge gäller att du kan betala avgiften i svenska pengar kontant på plats
om du vill.
Härmed anmäler jag mig till FINNSAM:s vårkonferens i Ljusnarsberg 27-29 maj 2016
Namn______________________________________________________________________
Adress_____________________________________________________________________
Telefon_____________________________________________________________________
E-post______________________________________________________________________
3 dagar, inkl. logi i dubbelrum_________ 3 dagar, inkl. logi i enkelrum_______________
3 dagar, exkl. logi_________ 3 dagar, exkl. middag och logi______________
2 dagar, inkl. logi i dubbelrum (fr-lö)___________
2 dagar, inkl. logi i dubbelrum (lö-sö)___________
2 dagar, inkl. logi i enkelrum (fr-lö)_____________
2 dagar, inkl. logi i enkelrum (lö-sö)_____________
2 dagar, exkl. logi (fr-lö)_____________ 2 dagar, exkl. logi (lö-sö)________________
2 dagar, exkl. middag och logi (fr-lö)_________
2 dagar, exkl. middag och logi (lö-sö)_________
1 dag, inkl. middag (fr)_______ 1 dag, inkl. middag (lö)_________
1 dag, exkl. middag (fr)_________ 1 dag, exkl. middag (lö)_________
1 dag (sö)____________
Jag är vegetarian____________ Jag är diabetiker_____________

Jag är allergisk mot t.ex. gluten, laktos etc._________
Jag vill dela rum med ________________________________________________________
Jag anländer redan på torsdagen_______________________________________________
Övriga önskemål____________________________________________________________
För bilresorna under fredagen och söndagen är det bra att vilka deltagare som kan använda sina egna
bilar att skjutsa passagerare i. Ange gärna även hur många passagerare det får rum i respektive bil.
Jag kan använda min egen bil under utfärden på fredagen______________
Jag kan använda min egen bil under utfärden på söndagen_____________
(Uppgiften för söndagen är bara aktuell om du återvänder till Klacken på hemvägen.)
Jag kan ta antal passagerare_____________________
Du som använder din egen bil får givetvis reseersättning!

Vi tackar våra bidragsgivare för ert stöd till konferensen