FINNSAM-Information 2020/4
Utdrag från PDF-innehåll — indexerat för sökning:
Nr 4 2020 Medlemstidning för FINNSAM - Finnbygder i samverkan ISSN 2000-9399 1 Om FINNSAM-information FINNSAM- information nr 4, 2020 Innehåll Syfte med medlemsbladet FINNSAM information är ett medlemsblad som ges ut fyra gånger per år till medlemmar i föreningen FINNSAM - Finnbygder i samverkan. Syftet med medlemsbladet är att ge medlemmarna möjlighet att ta del av aktuella rapporter, protokoll, nyheter och konferensinbjudningar. Om FINNSAM FINNSAM:s styrelse 2019/2020 Konferens i Gottlunds fotspår hösten 2021? En del av Finnskogen Boktips Spettungen, Lekvattnet, Värmland, Världen Vindkraften ett hot mot Finnskogens leder Raspresk på Finnskogen Bibliografiprojektet Social distansering Ny kartutgåva Finska bastutraditionen ett världsarv Finnsams vinterkonferanse i Oslo 5. - 7. mars 2021 Det skogsfinska filmprojektet FINNSAM:s vårkonferens i Filipstads bergslag 28-30 maj 2021. Välkommen till en FINNSAM-helg i Kolmården 12-13 juni 2021! Välkommen till FINNSAM:s 15 vinterkonferensi Fagerudd 3-5 mars 2023! Det skogsfinska kulturarvet Ny bok Årsringsdatering av byggnader på Trysil Finnskog Ansvarig utgivare Maud Wedin, Falun, Ordförande i FINNSAM Medlemstidningen ISSN är 2000-9399 FINNSAM:s organisationsnummer är 802429-6108. Redaktion Anita Österman Timbonäs 140 SE-686 98 Gräsmark Telefon +46 70 604 65 57 anita_osterman@hotmail.com Hans Bergström Övre Stortorpet, Långvak SE-671 92 Arvika Telefon +46 70 292 22 25 hans.bergstrom@textra.se Om redaktörens uppdrag Redaktörens upprag är att sammanställa material från föreningsmedlemmarna. Nästa FINNSAMinformation kommer ut i april månad. Vill du ha med något i nästa nummer så är manusstopp den 15:e mars. Medlemsavgift 3 3 4 4 5 5 6 6 6 7 7 8 9 10 11 13 15 16 16 17 Några ord från redaktörerna Medlemsavgiften är 100 NOK/SEK för enskild person och 300 NOK/SEK för institution/organisation. 2020 går inte till historien som ett av de mest glädjefyllda åren i FINNSAMs historia. Både vår- och höstkonferensen blev inställda på grund av Coronapandemin och av samma orsak kunde inte heller något årsmöte hållas. I detta nummer av tidningen finns följaktligen inga konferensrapporter eller protokoll, men däremot så bjuder vi läsarna på en liten aptitretare när det gäller kommande konferenser. Betala din medlemsavgift senast 31 januari. Om avgiften inte är betald senast 30 juni, stryks du ur medlemsregistret. Glöm inte bort att ange din e-postadress. Om bara vaccinet och restriktionerna gett önskat resultat så hoppas vi att vi kommer att kunna träffas i Filipstad i slutet av maj, och blir det inte då så hoppas vi på att konferensen i Gottlunds fotspår i september ska bli av i alla fall. Sverige Plusgironummer 646 27 77-1 Norge Bankkontonummer: 1830.33.22104, Grue Sparbank. Anita o Hans 2 Om FINNSAM FINNSAM bildades 1992 för att underlätta samarbete, forskning mm kring finnskogsaktiviteter. Nätverket är öppet för alla som är intresserade av skogsfinnarnas kultur och historia. FINNSAM arrangerar årligen en vår- och en höstkonferens där finnskogsområden är värdar. FINNSAM-medlemmarna får därigenom lära känna olika finnskogsområden i Sverige eller Norge. Vanligen arrangeras årligen även en vinterkonferens med arkiv- eller ämnestema. Regelbundet skickas medlemsbladet FINNSAM-info med aktuella rapporter, protokoll och nyheter. FINNSAM håller också i olika projekt innefattande litteratur, byggnader, släktnamn, släktforskning, informationsfilm, bibliografi och mycket annat. Mer information om FINNSAM hittar du på www.finnsam.org. FINNSAM:s styrelse 2019/2021 Ordförande Maud Wedin, Bergalid 3, SE-791 32 FALUN telefon: 070-692 28 64, e-post: maud@finnbygden.se Bergslagen Ordinarie: Tor Eriksson, adress se ovan Suppleant Kenneth Norrgrann, VÄSTERÅS e-post: zinda@hotmail.se Vice Ordförande Jan-Erik Björk, Sjögrässtigen 4 531 73 KÄLLBY, telefon: 072-320 01 80 e-post: janne.bjork1@telia.com Närke-Tiveden Ordinarie: Lena Gribing, Anderstorp, SE-695 94 FINNERÖDJA, telefon: 070.231 77 15 e-post: lena.gribing@gmail.com Suppleant: Yvonne Johansson, LAXÅ yvonne_johans51@hotmail.com Kassör Anette Norberg, Västra Vargträsk 13, SE-921 92 LYCKSELE, telefon: 076-763 20 15 e-post: anette@vargtrask.one Anette är även ansvarig för medlemsregistret. Värmland Ordinarie: Anita Österman, Timbonäs 140, SE-686 98 GRÄSMARK, telefon: 070-604 65 57 e-post: anita_osterman@hotmail.com Suppleant Niclas Persson Tenhuinen, TORSBY e-post: klemmetan@telia.com Sekreterare Tor Eriksson, Västra Nobelgatan 22, SE-703 55 ÖREBRO, telefon: 019-14 05 08, 070-823 44 25, e-post: hummelgruvan1970@gmail.com Norge södra Finnskogen Ordinarie: Birger Nesholen, Gjeterudsvegen 76, NO-2260 KIRKENÆR, telefon: +47-900 29 447 e-post: birger@skogfinskmuseum.no Suppleant Jan Myhrvold, GJERDRUM e-post: jan@fennia.nu Ångermanland-Södra Lappland Ordinarie: Maarit Kalela Brundin, Innertavle 381, SE-905 96 UMEÅ, telefon: 070-527 92 73 e-post: maaritkalelabrundin@gmail.com Suppleant: Tord Eriksson, STOCKHOLM e-post: tord@kth.se Norge norra Finnskogen Ordinarie: Asgeir Lindberget, V. Strætåsvegen 241, NO-2435 BRASKEREIDFOSS telefon: +47-977 00 670 e-post: asgeir.l@gmail.com Suppleant: Vakant Mellannorrland Ordinarie: Maud Wedin, adress se ovan Suppleant Linda Blied, ÅBY e-post: linda.blied@gmail.com Gävle-Dala/Orsa Ordinarie: Maths Östberg, V. Ösavägen 40, SE-822 40 ALFTA,telefon: 070-566 01 68 e-post: info@finnskogsmuseet.se Suppleant: Eva Jernqvist, DELSBO e-post: eva.jernqvist@gmail.com 3 Konferens i Gottlunds fotspår hösten 2021? Parstugan i Mattila som den såg ut innan den förstördes av branden den 17 oktober 2020 Det är som alla förstår väldigt svårt att planera några aktiviteter inför år 2021. Men skulle det trots allt vara möjligt att hålla en konferens under hösten så har styrelsen i Solør-Värmland finnkulturförening tänkt föreslå FINNSAMS styrelse detta upplägg: Datum: 3 – 5 september 2021 Plats: Mattila i Östmark. I Mattila finns 210 bäddar fördelat på 34 boenden, mestadels stugor. Där finns flera boendealternativ – nya moderna stugor, äldre timmerstugor, lägenhet samt rum i härbre. Gemensamt för alla boendealternativ är att de är gemytliga med rustik karaktär. En del av Finnskogen Söker du en plats för rörelse, avkoppling, dialog och berättelser? Vi erbjuder en vistelse som berikar dig till både kropp och själ. Vi erbjuder bra boende, mat och stora möjligheter till rörelse och upptäckter året runt. Vi har skidspår, vandringsleder och cykelleder, alla med möjlighet att stanna till och ta del av kulturen och naturen. Vill du upptäcka mer av finnskogsmystiken och kulturen så kan vi visa dig på flera alternativ. Bland annat kulturreservatet Juhola Finngård, Jussi Kajsas boplats och livshistoria eller den förundransvärda ”Vita Stenen” i Mattila. Vi värnar om hela Finnskogen och bidrar till att den stärks, bland annat genom att dokumentera berättelser, vårda unika kulturella platser, skydda naturvärden, stärka identiteten med en flagga samt stödja och arbeta för en världsarvsansökan. Mattila är en plats där då, nu och framtid möts och skapar personliga perspektiv. Välkommen att upptäcka vad Mattila kan göra för dig! (texten hämtad från hemsidan) Efter att inkvarteringen och lunchen är avklarad på fredag följer några föreläsningar på plats och därefter en gemensam vandring till ett eller flera av de intressanta platserna i närområdet. Under lördagen blir det en resa med buss runt sjön Rögden, där vi besöker flera av de platser som har anknytning till den vandring CA Gottlund gjorde 1821. Under kvällen bjuds det på underhållning efter den gemensamma middagen. Söndagen inleds med föreläsningar efter frukosten och konferensen avslutas med FINNSAMS höstmöte. 4 Boktips De inledande bosättningarna här var svedjebrukande finnar som kom hit runt sekelskiftet 1500/1600. Ett bebyggelsecentrum blev just området runt dagens Sörnaggen och Valsjön. Bokens pris är 200 kr plus porto och emballage 60 kr. Jag tar emot beställningar på e-post, telefon eller PM på Facebook. E-post: edgar@edgars.se Telefon: 070 591 02 83 Spettungen, Lekvattnet, Värmland, Världen Under de år (1999-2008), som vi bodde på Valsjön, samlade vi på oss en hel del historiskt material som bara blivit liggande i pappershögar och som datafiler på våra datorer. När vi började rensa i våra hyllor och blev påminda om materialet, bl.a. en mängd bilder, tyckte jag att materialet borde sammanställas på något sätt. Jag beslutade mig då för att göra det i form av denna bok i A4-format. Ingen nämnvärd ny forskning är gjord, utan det är rätt och slätt bara ett försök till en ordnad sammanställning av det mesta av det material vi har. Gunvor Waller, Nils Börjeson BoD - Books on Demand, 25 nov. 2020 - 336 sidor Off grid i trehundra år, utan väg, men med expertkunskaper om att leva i och av skogen och med en unik byggnadsteknik som gav dem hus som höll dem varma i den kallaste vinter, så levde släkterna på finnhemmanet Spettungen. Och nu låter det som om jag talar om någon sorts eremiter. Så var det inte alls. De var aktiva samhällsmedborgare med ett rikt kontaktnät. Kvinnor och män bröt mark tillsammans. Livet på Finskogen var speciellt men svårigheterna var desamma som drabbade alla invånare i Sverige: vädret, farsoterna, de fasansfulla missväxterna och krigen. Mina förmödrar och förfäder och alla de andra som bodde på Spettungens elva gårdar förde kunskaperna vidare tills de nedvärderades och slutade vara stolta över sitt arv. Tiden när jag satt och arbetade med Spettungens historia råkade sammanfall med Corona-pandemin. Efter ett tag blev det mer och mer tydligt för mig att det som var svårt förr i tiden inte var att hämta ved och vatten, att tvätta i älven och tillverka allting själv. Det praktiska fixade man. Det svåra var osäkerheten, det oväntade. De hade inget skyddsnät. De var i helt händerna på det opålitliga, härjande sjukdomar, väder och överhetens föränderliga beslut. Ingen människa lever förr i tiden. Vi lever alla i den modernaste av tider. Materialet omfattar i första hand Sörnaggen-Valsjön och området däromkring, bl.a. gårdarna Östomsjön (Tigers), Nyskogen, Stagelåsen och Betlehem. När det gäller livet i området på 1900-talet har vi fått en hel del berättat av personer vi träffat och som levde där när det begav sig. Av dessa vill jag framför allt nämna Bruno Frank men även Tage Deborg, Wilhelm Hammarström, Majvor Wiklund och Karin Sjödin. Nagguskogen var den benämning som användes under 1500-, 1600- och 1700-talen om skogsområdet i Ljusdals och Hassela socknar längs gränsen mot Torps och Stöde socknar i Medelpad. Före 1600-talet var det i stort sett obebott. Här fanns på sin höjd några mindre fäbodvallar inte särskilt långt från bondbyarna nere i de större dalgångarna längs Ljungan i norr och Svågan/Hennan i söder. Här uppe finns också spår av myrmalmsframställning, faktiskt så tidigt som från 600-talet (Saxen), men framför allt från 1500-talet, då järn behövdes till vapensmedjorna i Sundsvalls-trakten. Gunvor Walller 5 Vindkraften ett hot mot Finnskogens leder I föreningen Finnskogsriket planeras nu en åttonde upplaga av vår populära topografiska karta. Vid fältkontroll på Hanebo Finnskog har uppdagats hur vindkraftverkens riskzoner påverkat Hälsingeledens sträckning, så att den inte längre går förbi Hårgabodarna (varsam avverkning för att återskapa vallen i Ljusnan 2013-02-02). I stället för den gamla fäbodstigen/kulturstigen vidare mot Mårdnästorp går Hälsingeleden nu en dryg kilometer på bilväg och ytterligare 1 km i obanad låglänt terräng, där det aldrig funnits någon stig. Vid Svabensverk har föreningen med stor ideell insats och stöd från Skogsstyrelsen resp. Leader Utveckling Hälsingebygden som leder för MTB och vandring iordningställt och skyltat de cykelstigar om 17 resp. 7 km, som Kopparfors anlade 1928. Om vindkraftprojektet med 8 verk helt invid lederna lagligförklaras trots en mängd överklagningar, omöjliggör det av allt att döma ledernas fortlevnad. Man kan t.ex. ej flytta på gamla kulturstigar. Raspresk på Finnskogen På norska Finnskogen och i nordligaste Värmland är raspresk en väl dokumenterad och traditionsrik maträtt. Det som mest liknar i Sverige är rårakor och raggmunk. Maträtten är gjord av raspad potatis och salt, men har inget mjöl som raggmunken. Grovleken kan varieras och själv river jag i lite morot ibland för att variera smaken. Vindkraft kan näppeligen ses som en tvåparts win win-situation för lederna. Ordet resk kommer från rieska, det finska ordet för bröd. När folket på Finnskogen efter viss tvekan börMaths Östberg, ordf. Finnskogsriket jade odla och äta potatis, ersattes nävgröten på många håll av raspresk. Man fortsatte vara självförsörjande så långt man kunde. Lingonsylt serverades alltid till och stekt fläsk så sant det fanns att tillgå. Bibliografiprojektet Raspa potatisar på vanligt rivjärn, beräkna två normalstora potatisar till varje resk. Forma gärna massan till runda bullar så de är lätta att hantera och krama ur huvuddelen av vätskan. Stek bacon. Jag räknar ett paket per portion, men en del tycker det är för mycket. Minst ett halvt i alla fall. Spar fettet och smeta ut potatismassan så jämnt du kan. Stek raspreskarna i fettet till de blir vackert, svagt brunmönstrade på värmesteg 8 av 10. Jag använder rapsolja i tillägg, för lägre kalori-intag kan man med fördel använda bara rapsolja. Reskarna i pannan går utmärkt att vända i luften. Det skogsfinska bibliografiprojektet fortsätter att komplettera databasen på Internet med ytterligare finnskogslitteratur. I dagsläget finns drygt 17.000 poster på hemsidan (www.finnsam.org/bibliografi) Servera med lingonsylt till. Jag dricker gärna en stout till, alkoholsvaga alternativ finns. När barnen ska äta första gången, förbered dem på att det inte är pannkaka, utan påminner något om potatisbullar i smaken. Smaklig måltid! Bo Hansson 6 Social distansering Det som numera kallas social distansering är väl egentligen inget nytt. Av olika orsaker har människor genom tiderna ibland funnit det nödvändigt att ha ett betryggande avstånd till sin nästa. Genom de ”rådande omständigheterna”, som det numera heter, är företeelsen i våra dagar på ett särskilt sätt ett allmänt behov i samhället. Jag kommer att tänka på det CA Gottlund berättar i avsnittet om Malungs finnmarker (kapitel VII) i 1817 års dagbok. Han tar vägen in på värmlandssidan, via Nain som enligt Gottlund togs upp av Per Pålsson Hakkarainen. I det följande refererar jag Gottlunds egen berättelse, så som han själv delger oss den, och lämnar den kritiska granskningen därhän. Oavsett om det som beskrivs är i allt sant eller ej, är det i alla fall sant att Gottlund berättar så här. Hakkarainens etablering som nybyggare var inte helt okomplicerad. Som så många andra skogsfinnar slog han sig ned i ett gränsland. Det var ju bara det att just den plats han valde var föremål för både dalkarlars och värmlänningars intresse. till sig, med baktanken att det skulle yppas någottillfälle att ta honom av daga. Alla försök misslyckades dock. Hakkarainen var alltför stark och vaksam. Sina kroppskrafter skulle han behålla långt upp i åren. När hans likaledes urstarka söner roade sig med att lyfta en kvarnsten med en hävstång, greppade Hakkarainen stenen med en hand och bar bort den, för att den inte skulle fördärvas. Etableringen i Nain blev trots den kärva starten lyckosam. Sju söner och ett antal döttrar föddes i gården och Hakkarainens efterkommande spred sig med tiden vida omkring i finnbygderna. Som nyanländ till Nain hade han i en dröm fått sitt framgångsrecept: om han hjälpte dem som kom till honom över sjön, skulle det aldrig saknas bröd i hans hem. Så långt Gottlund. Sensmoralen av detta blir kanske att hemmanets bästa grund är givmildhet. Och att ett lämpligt avstånd lättast upprätthålls genom ett fridsamt och vänligt liv. Eva Jernqvist, Delsbo (med anor från Sundsjön i släkten) Ny kartutgåva De rior han byggde för att ta tillvara den första rikliga skörden av svedjeråg brändes ned, inte bara en, utan två gånger, av bönder från de två landskapen. Men Hakkarainen gav inte upp för det. Han gick till kungs för att berätta om sin belägenhet och få besittningsrätten reglerad genom ett nedsättningsbrev. Allt avlöpte väl. Förutom att han fick ta emot sitt kungabrev avkunnades även ett domslut som gav honom rätt att förfara på samma sätt mot sina vederNu finns den 8:e utgåvan av vår sakare som de gjort mot honom. Turen till Stockholm topografiska karta gav också ekonomisk utdelning: Hakkarainen blev rikligt belönad för sitt rådiga handlande då han såg Som medlem kan Du köpa den för 60:- + porto 22:till att en upphittad penningbörs återbördades till genom att betala 82:- till vårt plusgiro 253152-3, ägaren. Finnskogsriket. Det går också att köpa till medlemspris på Finnskogsmuseet eller av undertecknad, men Väl tillbaka på hemtrakten valde han att låta nåd det priset kan ej begäras av andra återförsäljare, som gå före rätt. Den kronolänsman som han höll anshar 120:- som riktpris. Kontakta mig, om Du vill vara varig för dåden slapp undan med en tunna salt och återförsäljare! en kjortel i färgat tyg till Hakkarainens hustru. Huset som bränts ned byggdes åter upp. Det fanns delade Kartbilden är främst förändrad, i och med att det meningar om det gjordes av dem som anstiftat mord- nu finns 229 vindkraftverk på kartan med tillhörande branden eller av Hakkarainen själv. infrastruktur i form av vägar och kraftledningar… - Å andra sidan har 14 naturreservat tillkommit, Och här kommer den sociala distanseringen in: det främst på dalasidan. Envikens hbf jobbar aktivt med var glest mellan finntorpen i trakten på den här tiden. leder, och några har där tillkommit. I övrigt är kartEn av de närmaste grannarna var finnen i Sundbilden kompletterad med diverse olika objekt, t.ex. sjön, 2½ mil från bosättningen i Nain. Det var dock två orivna kolmilor (förolyckade kolare?), fler fångstalltför nära för att vara i sundsjöfinnens smak. Han gropar, jättestenar samt reviderat vägsystem. bestämde sig för att göra något radikalt åt saken. När Maths Östberg, 070-566 01 68, info@finnskogsriket.com de möttes vid Råda kyrka bjöd han hem Hakkarainen 7 Finska bastutraditionen ett världsarv Dessutom förbereder Museiverket som bäst ett särskilt rättsligt skydd för tre offentliga bastur. Dessa bastur är Kotiharju bastu och Bastun Arla i Helsingfors samt Rajaportti bastu i Tammerfors. Bastutraditionen från Finland valdes till Unescos lista över immateriella kulturarv Bastutraditionen är Finlands första element på Unescos lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. Finland ratificerade år 2013 Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet. Museiverket ansvarar för verkställandet av avtalet i Finland. Bakgrund: Unescos konvention och förteckningar Finland ratificerade år 2013 Unescos, alltså Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization), konvention för skydd av det immateriella kulturarvet. Museiverket ansvarar för verkställandet av avtalet i Finland. Undervisnings- och kulturministeriet ansvarar för genomförandet och övervakningen av avtalet gentemot Unesco. Den finländska bastutraditionen nominerades till Unescos förteckning över immateriella kulturarv vid den mellanstatliga kommitténs möte 17.12.2020. Museiverket har på Finlands mandat åtagit sig att tillsammans med bastusällskap och övriga aktörer som främjar bastukulturen jobba för att den finländska bastutraditionen lever vidare och för att synliggöra dess betydelse som en del av våra seder och bruk samt vårt välbefinnande. Med avtalet främjar man bevarandet av det immateriella kulturarvet och synliggör människors, samhällens eller gruppers olika kulturella traditio”Samtidigt innebär upptagningen av bastutraditionen på Unescos lista synlighet för det levande im- ner. Immateriellt kulturarv kan till exempel vara materiella kulturarvet som är en del av vår vardag och muntlig tradition, scenkonst, sociala seder, ritualer och firande, eller kunskap, färdigheter och praxfest. Utnämningen medför ansvar för både bastuakis om naturen och universum. törer och staten att skydda traditionen, påminner specialsakkunnig Leena Marsio från Museiverket. Avtalet innebär också att kulturarvet ska förtecknas, både nationellt och internationellt. Unesco upUppvärmningen av bastun, bastuseder och -traprätthåller två listor över det immateriella kulturarvet ditioner samt bastun i sång, myter och berättelser är samt ett register över god praxis. Med hjälp av lisen del av detta levande immateriella kulturarv. Bastuns livskraft är nu på topp: nästan 90 procent av fin- torna vill man ge synlighet åt det levande kulturarvet ländarna går i bastun en gång i veckan. Populariteten och dela god praxis mellan länder. För tillfället innehåller Unesco listorna totalt 549 element från 127 återspeglas också i antalet bastur: det finns cirka 3,2 länder. Bastutraditionen är en av den 50 ansökninmiljoner bastur i Finland. Traditionen förs vidare i gar som för närvarande väntar på behandling i det familjer såväl som i otaliga aktiva bastusällskap. pågående Unesco-mötet. ”Att bastutraditionen tas upp på Unescos lista är Finlands nästa nationella ansökan gäller fioltradiresultatet av bastusällskapens långsiktiga arbete. tionen i Kaustby. Finland har också tillsammans med Alla finska bastubadare kan vara stolta över Unescos de övriga nordiska länderna nominerat den nordiska beslut! ”, tillägger Marsio. klinkbåtstraditionen. Beslut om båda väntas komma i december 2021. Bastusällskapen får stöd För mer information Specialsakkunnig Leena Marsio, leena.marsio(at) museovirasto.fi, tfn +358 2953 36017 Som en del av ansökan till Unesco har bastusamfundet identifierat ett antal skyddsåtgärder med vilka man vill stödja bastutraditionens livskraft. För att stödja dessa åtgärder har man bildat en Bastukrets: ett nätverk av bastuoperatörer som är öppet för alla. Den 9 december 2020 beviljade Museiverket ett bidrag åt Finska Bastusällskapet för att starta Bastukretsens verksamhet. Bidraget tas från medel som är avsedda för samarbets- och utvecklingsprojekt inom ramen för konventionen om det immateriella kulturarvet. Mirva Mattila, kulturråd, undervisnings- och kulturministeriet, mirva.mattila(at)minedu.fi, tfn +358 2953 30269 Ritva Ohmeroluoma, Finska Bastusällskapet, ritvaohmeroluoma(at)gmail.com. tfn +358400109 021 8 Finnsams vinterkonferanse i Oslo 5. - 7. mars 2021 Konferensen är inställd men kan förhoppningsvis genomföras i mars 2022 Axel Gottlund på Finnskogen 1821-2021 Program: Fredag 5. mars: Sted: Hotell i Oslo sentrum 1600-1615 Åpning Praktiske orienteringer 1620-1650 Norge på begynnelsen av 1800-tallet skisse over hoveddragene i situasjonen i Norge de første par tiårene av 1800- tallet, som en forståelsesramme for Gottlunds skildringer Lars Løberg, Finnsam 1650-1710 Hvem var Carl Axel Gottlund? En kort innføring om hvem han var Jan Myhrvold, Finnsam 1710-1730 En kort orientering om Finnsam for deltagere som ikke kjenner Finnsam så godt Jan Myhrvold, Finnsam 1730-1745 Pause 1745-1900 Arbeidet med skogfinske kulturminner i Øst-Norge utenom Finnskogen de seinere åra. 1745-1810 Finnemarka eller Finneplassen Ellen Anne Pedersen, Viken fylkeskommune 1810-1835 Byantikvaren i Oslos utgravinger på Finnerud i Nordmarka Silje Hauge, Byantikvaren i Oslo 1835-1900 Skrukkelia som kulturhistorisk landskap av nasjonal interesse Marianne Johansson og Reidun Aasheim, Viken fylkeskommune: 19.30: Middag på spisested i Oslo sentrum Lördag 6. mars Avreise fra Oslo sentrum kl. 0830 med rutebuss til Bygdøy 0900-1400 Sted: Norsk maritimt museum, Bygdøy 0900-0930 Norsk maritimt museums samling av stokkebåter – geografi og kronologi Pål Nymoen, Norsk maritimt museum 0930-1000 Kattissene i Nøklevann i Østmarka i Oslo Sven Ahrens, Norsk maritimt museum 1000-1030 Pause 10.30-1100 Skogfinnene i Sørkedalen og Nordmarka Trygve Christensen, Sørkedalen 9 1100-1130 Norsk etnologisk gransking – hva kan en finne der om dagliglivet i Norge? Hvordan kan en bidra, om nettsiden www.minner.no Ingunn Holm, Finnsam 1130-1200 Pause 1200-1230 Sølvskatten i Norge i 1816 – var det noen fra Finnskogen som betalte? sølvskatten som person alhistorisk og kulturhistorisk kilde Lars Løberg, Finnsam 1230-1300 Samlingene til Institutt for sammenlignende kulturforskning – hva kan de fortelle om skog finnene og Finnskogen? Ingunn Holm, Finnsam 1300 Lunsj på Norsk maritimt museum 1400 Avgang til Norsk folkemuseum Omvisning i den skogfinske røykstua på Norsk folkemuseum. Hvis gruppa må deles kan halvparten se den norske røykstua fra Vestlandet først, og så kan vi bytte. Ev. hvis vi er heldige og får gode kontakter kan vi jo håpe på mulighet til å se noen skogfinske gjenstander. Tilbake til byen med rutebuss ca. kl. 16. fra Norsk folkemuseum, ev. kan noen ta båten hvis den går Fritid Middag på spisested i Oslo sentrum Söndag 7. mars Avreise fra Oslo sentrum kl. 0830 med trikk eller T-bane til Frognerparken/Majorstua 0915-1400 Sted: Oslo bymuseum i Bernt Ankers gamle lystgård, Frogner hovedgård Fokus på Bernt Anker og Gottlund 0915-1015 Om Bernt Anker og Anker-familien, ev. noe om det Ankerske fidekomiss Geir Thomas Risåsen, Norsk folkemuseum 1015-1100 Carl Axel Gottlunds politiske rolle på den norske Finnskogen og hans rolle i forbindelse med tvangsauksjonen etter det Ankerske fidekomiss Niclas Persson Tenhuinen, Finnsam 1115-1130 Praktiske orienteringer fra Finnsams styre, og avslutning av konferansen 1130 Omvisning på Frogner hovedgård, med fokus på Bernt Anker 1300 Lunsj Ingunn Holm Det skogsfinska filmprojektet Inom kort lägger vi upp den nya informationsfilmen Skogsfinnarna – Kulturarvet i Gävleborg på FINNSAMs videoarkiv (www.finnsam.org/videoarkiv). Filmen presenterar olika finnskogsområden i Gävleborgs län där vart och ett av dem ger oss pusselbitar för att visa en nyanserad bild av den skogsfinska mångfalden, särprägeln och skogsfinnarnas avtryck genom historien i Gävleborg. Senare under 2021 färdigställer vi även filmen Skogsfinnarna – Kulturarvet i Västernorrland. Maud Wedin, projektledare för det skogsfinska filmprojektet. 10 Bosjöhyttan, en av finnehyttorna i Filipstads bergslag. Foto av Tor Eriksson. FINNSAM:s vårkonferens i Filipstads bergslag 28-30 maj 2021. Beroende av restriktioner angående Corona kan konferensen eventuellt skjutas upp till våren 2022 När vi nu efter fem år återvänder till Bergslagen anordnas FINNSAM:s vårkonferens i östra Värmland. I Filipstads bergslag var skogsfinnarna flitigt engagerade i bergshanteringen, vilket framgår av att här förekommer ett antal finnehyttor. En av dem är Bosjöhyttan, vilken vi kommer att besöka under konferensen. Lika välbevarad är inte Dalkarlssjöhyttan, men den är likväl värd ett besök. Hit upp åker vi med bussen på lördagen. 12.30 Jan-Erik Björk presenterar skogsfinnarnas bosättning i Filipstads bergslag. 13.30 Bo Eriksson belyser Skäfthöjdens ria i Gåsborns socken, den enda rian i östra Värmland. 14.00 Linnéa Skog, Länsstyrelsen i Dalarnas län, berättar om framtiden för Telningsbergs ria, Grangärde socken. 14.30 Eftermiddagskaffet serveras före avfärden ut i bygden. Förläggningen sker i Gammelkroppa skogsskola & konferens som är belägen mitt i den värmländska vildmarken vid sjön Yngens utlopp. Här finns Sveriges minsta högskola, vilken examinerar 25 skogstekniker vartannat år. Gammalkroppa ligger 14 kilometer öster om Filipstad. Här finns en av traktens äldsta hyttor, upptagen i jordeboken från år 1540. 15.00 I egna bilar samåker vi till trakten runt Bosjön på Filipstads södra bergslag. 15.30 Vi delar upp oss i två grupper; Grupp 1 besöker först Kärns bergsmansgård från slutet av 1700-talet, där ägarna Birger och Viola Jansson tar emot oss. Gården är välbevarad och omgiven av ett ålderdomligt odlingslandskap. Historiskt har Kärn varit knuten till Bosjöhyttan, och den är ett gott exempel på järnhanteringens förmåga att bryta bygd. Grupp 2 inleder vid Bosjöhyttan, där Fredrik Carlstedt presenterar hyttans historia från ett föredrag han har haft. Preliminärt program: Fredagen 28 maj 10.30 Registrering och inkvartering på Gammelkroppa skogsskola & konferens. 11.30 Lunch i Gammelkroppa med lite information om skogsskolan. 11 16.45 Grupperna växlar plats. 13.30 Bussen är framme på Nordmarks gruv & mineralmuseum, där Nordmarks hembygdsförening serverar lunch bestående av en matig soppa med smörgås. 18.00 Bilarna fortsätter till byn Gräs, som ligger i Sunnemo socken, Hagfors kommun. 18.30 Gräs Bygdegårdsförening serverar nävgröt med stekt fläsk i bygdegården. Vi får även höra ”stigfinnaren” Jarl Henrixon berätta om Finnvägen mellan Gräs och Bosjön. En del platser längs vägen har skogsfinsk anknytning. 14.15 Visning av Nordmarks gruv & mineralmuseum, där vi indelas i två mindre grupper. Här får vi ta del av 700 års utveckling av bergsbruk. Bland de tolv byggnaderna på museiområdet finns några från 1700-, och 1800-talet. 20.00 Bilarna vänder åter mot Filipstads bergslag och Gammelkroppa. 15.45 Färden går vidare till Skåltjärnshyttan, där hembygdsföreningen serverar kaffe på hembygdsgården. Här får vi även en visning av hembygdsgården och hyttruinen. 21.00 Återkomst till skogsskolan, där våra sköna bäddar väntar på oss. Lördagen 29 maj 07.30 Frukosten serveras i matsalen. 17.15 Turens sista besöksmål är Stöpsjöhyttan, vilken är väl värd ett besök. 08.30 Jan Kruse föreläser översiktligt om bergshanteringen i Filipstads bergslag. 18.00 Bussen för oss tillbaka till Gammelkroppa skogsskola & konferens. 09.15 Torgny Låås redogör för finnehyttorna i Filipstads norra bergslag. 18.30 Vi återkommer till Gammelkroppa, där vi förbereder oss för måltiden. 09.45 Maths Östberg berättar om finnehyttorna i Filipstads södra bergslag. 19.00 Middagen serveras i matsalen. Här kan vi umgås i lugn och ro medan skymningen faller. 10.15 Kaffetåren intas innan vi ger oss av ut på skogen. Söndagen 30 maj 10.45 Vi går ombord på Filipstad Buss, som tar oss upp till Dalkarlssjön. 09.00 Åke Granberg skildrar bergsmannens liv och ekonomi under 1600-, och 1700-talen. 08.00 Frukostborden står dukade. 11.45 Via Persberg, Långban och Lesjöfors når vi Sjösta minneskulle och Suder-Mattesstatyn. Mattes Simonsson var med och anlade Dalkarlssjöhyttans masugn. Här besöker vi statyn och beskådar utsikten över Dalkarlssjön. Peter Hellström och Torgny Låås blir våra ciceroner i omgivningen. 12.00 En promenad leder oss upp till Tithöjden, vilket är en avläggare till den finska bosättningen vid Sjösta. 12.45 Bussen rullar vidare mot utloppet av Dalkarlssjön, där spåren av finnehyttan kan skönjas. 09.45 Torgny Låås tar oss med på en visuell tur till Omsjön och Lönnhöjden. 10.15 Kaffetåren serveras. 10.45 FINNSAM:s årsmöte. 12.30 Lunch i Gammelkroppa matsal. 13.30 Överkurs för dem som vill: Kulturminnespromenad runt skolans marker, där vi får ta del av platsens historia. 14.30 Var och en återvänder till sitt hem. En formell inbjudan till konferensen kommer i nästa FINNSAM-Information! För frågor kan du kontakta Tor Eriksson, hummelgruvan1970@gmail.com, Västra Nobelgatan 22, 703 55 Örebro, 070-231 82 22. Dalkarlssjöhyttan. Foto: Tor Eriksson 12 På gården Arvidstorp i Skedevi socken finns en gammal loftbod kvar. Foto av Tor Eriksson,Örebro. Välkommen till en FINNSAM-helg i Kolmården 12-13 juni 2021! För något år sedan anordnades ett inledande seminarium på Fredgagården i Getå i Norrköpings kommun för dem som ville lära känna området Kolmården lite bättre. FINNSAMs medlemmar samlades lördagen 26 och söndagen 27 oktober 2019, för att lyssna till föredrag och göra en utfärd i området. Vi besökte gårdar på landskapet Södermanlands sida av Kolmården. Nu förflyttar vi oss till Finspångs kommun med utfärd i Östergötland. I detta landskap har FINNSAM aldrig tidigare haft någon samling. Seminariet avhålles lördagen 12 och söndagen 13 juni. Vi håller till på Finspångs Golfklubbs anläggning strax utanför samhället. Vi har kontakt med hembygdsföreningarna i trakten, och gör en utflykt med buss till några bosättningar i norra Kolmården. Boendet är i stugor, vilka är belägna intill ett mindre gravfält med bland annat några kvadratiska stensättningar. Detta är en typisk östgötsk gravform från äldre järnåldern. På söndagen avslutar de som vill vistelsen med ett besök i den helt unika Risinge gamla kyrka från 1100-talet. Här finns orörda kalkmålningar bevarade sedan 1400-talet och en medeltida bogårdsmur runt kyrkogården.Nu inriktar vi oss mer konkret på hur forskningen kring (skogs)finnarnas historia i Kolmården ska bedrivas. Det är även angeläget att se finnarnas historia i perspektiv till hur omgivningen såg ut. Vad fanns före finnarna? Preliminärt program för seminariet Lördag 12 juni 11.30 Registrering och inkvartering på Finspångs Golfklubb, Viberga gård. Före måltiden studerar vi det lilla gravfältet. 12.30 Lunch, då vi bekantar oss med va- randra. 13.30 18.00 19.00 21.00 13 Med buss färdas vi inom östgötadelen av Kolmården. Bussen stannar till vid Finnbråten, Finntorp, Arvidstorp med flera ställen. Kaffe serveras vid någon av hembygdsgårdarna i trakten. Återkomst till Viberga gård. Middagen avnjutes i trevligt sällskap. I samband med måltiden underhåller Willy & Moni Höglund oss med musik, vilken även består av allsång till kända melodier. Ett enklare samkväm avslutar dagen. Söndag 13 juni 08.00 Frukost ger energi för dagens övningar. 09.00 Vi samtalar om nuvarande kunskapsläge gällande finnarna i Kolmården. Vilken kunskap är önskvärd och hur kan den anskaffas? 10.00 Kaffe med smörgås serveras i mat salen. 10.30 Inbjudan kommer ut med nästa FINNSAM-Information nr 1, 2021. FINNSAM har även genom Linda Blied startat en facebook-grupp, FINNSAM Kolmårdsprojektet. Gruppen har 10 medlemmar, och vill du vara med här kan du kontakta Linda via facebook-sidan. Kartan över studieområdets omfattning är uppdaterad. Den senaste versionen bifogas i denna FINNSAM-Information. Tor Eriksson Vi som är inställda på att aktivt ar beta med finnarna i Kolmården dis kuterar projektets fortsättning. 12.00 Lunch som avslutar vistelsen på Fin spångs Golfklubb. 13.00 Efter måltiden åker de som vill till Sankta Maria kyrka i Risinge. Här får vi en visning. Efter kyrkobesöket avslutas samlingen med kaffe på Risinge hembygdsgård. 14 Välkommen till FINNSAM:s vinterkonferens i Fagerudd 3-5 mars 2023! Tema Agrarhistoria – med skogsfinnen i fokus Svedjerågen står kvar på sina krakar på svedjan vid Linnés Hammarby i augusti 2020. Foto:Tor Eriksson. Fredagen 3 mars samlas vi på Fagerudd Konferens, vilket ligger 5 kilometer söder om Enköping. År 1911 öppnade konditorn i Enköping, K H Lundevall sommarpensionatet Fagerudd. I mitten av 1980-talet blev det en konferensanläggning. Anläggningen ligger vackert långt in i en vik av Mälaren. Det är första gången som FINNSAM träffas utanför Enköping, Sveriges närmaste stad. Inom en tolv mils radie finns hela trettioåtta städer. Konferensen anordnas i samarbete med två avdelningar på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala; Avdelningen för agrarhistoria och Centrum för biologisk mångfald. Genom ett aktuellt forskningsprojekt vid CBM får vi veta mer om vilka möjligheter som finns för gamla spannmålssorter, som svedjeråg i en framtida mer ekologisk odling. Några andra föredrag beskriver svedjebruket, kunskap ges om såväl kaskisvedjor eller lövskogssvedjor, som huuhtasvedjor eller granskogssvedjor. Även svedjebruk på norskt vis kommer att belysas. Vid avdelningen för agrarhistoria ligger tonvikten på människorna i agrarsamhället. Detta passar oss väldigt bra när söndagen ägnas åt skogsfinnarnas olika slag av näringar. Kännedom får vi även om trakten bland annat genom en kortare utfärd med buss till några platser med finsk anknytning. Preliminärt program finns, slutgiltigt presenteras i FINNSAM-information senare. Tor Eriksson 15 Det skogsfinska kulturarvet Årsmötet 27 maj 2018 och höstmötet samma år, gav en arbetsgrupp i uppdrag att starta arbetet med att förnya ”Det skogsfinska kulturarvet”. Boken gavs ut i 2.000 ex. 2001 och såldes snabbt ut. Under de följande 20-åren har mycket hänt både vad gäller tekniker och innehåll i den skogsfinska forskningen och det anses viktigt att förnya eller uppgradera, som det ibland heter. Birger Nesholenfsk338@gmail.com Maud Wedin maud@finnbygden.se Bo Hansson boivar@live.se Vid årsmötet 2019 beslutades att avsätta ekonomiska resurser för redaktionsgruppens arbete. Både en administrativ och en organisatorisk grund har lagts för framdrift av projektet. De 18 aktuella författarna inbjöds till ett arbetsmöte i Örebro hösten 2019. Datum för inlämnande av material sattes till den 1/6 2020. Detta var innan vi visste vad Covid-19 var för något och de berördas verklighet har blivit väldigt annorlunda mot vad man tänkt sig. Några har fått mer tid och andra har fått ohanterbara förutsättningar. Just nu är stoppdatum satt till den 28/2 2021. Två av de tänkta författarna har ”kastat in handduken”, sex av dem är inte klara, men jobbar på. Nästan 2/3 av artiklarna är klara. Det går idag inte att göra någon preciserad tidplan för det fortsatta arbetet. Ny bok Lars Lundin, Ett 200-årsminne av Carl Axel GottEn preliminär grundram för bokens upplägg finns lunds besök hos skogsfinnarna. – Lund, 2020, 143 s. sen 2019. En del rubriker låter lite teoretiska, men ska i första hand beskriva kapitlens innehåll, så de kan Finns att köpa från www.finnskogsmuseet.se för förändras på vägen. 230:-. Finnskogar och finnmarker Maths Östberg, 070-566 01 68 Expansion, migration och bosättning Utdrag ur recension i Ljusnan 2020-09-11: Etnologisk forskningshistorik Gottlund vandrade i skogarna för 200 år sedan Vilka var och är skogsfinnarna …Gottlund-experten Lars Lundin, Järvsö, har nu kommit ut med en ny skrift om Gottlund, hans bakgrund och drivkrafter…. Byggnadsskick Det skogsfinska livsmönstret Immateriell kultur Den skogsfinska livsstilens förändring Källorna till den skogsfinska historien Karta: Skogsfinska bosättningar i Skandinavien Har du funderingar, ideer eller ... , så hör gärna av er till oss i projektgruppen: Stig Welinder stig.welinder@miun.se …Lars Lundin, Järvsö, har skrivit en mängd böcker om Carl Axel Gottlund ända sedan 1990-talet. För några år sedan utkom hans bearbetning av Gottlunds dagböcker 1808-1821 samt 1817-1821. Nu har han kommit ut med en betraktelse, ”Ett 200-årsminne av Carl Axel Gottlunds besök hos skogs-finnarna”. Här sammanfattar han Gottlunds liv och gärning och utgår från resan han gjorde i Värmland och de norska gränstrakterna under 1821. Mycket finns med i tidigare böcker, men här får vi något av ett kondensat och ett variationsrikt porträtt av en mångfacetterad och framstående person. 16 Christina Busck Årsringsdatering av byggnader på Trysil Finnskog Det började med att en medlem i Tørberget Historielag fick höra av ägaren till Larsstua i Trysil att det skulle bli orimligt dyrt att få byggnaden åldersbestämd av Universitetet i Trondheim. Bolighuset som på 1920-talet flyttades till Lia i Innbygda har varit lite av en symbol för det gamla Tørberget. Den finns ju till och med på vykort. Samtidigt inledde Historielagene i Søre Trysil och Tørberget ett fruktsamt samarbete för att arrangera en stor skandinavisk skogfinsk helgkonferens. Frågan lyftes i arbetsgruppen och kontakter togs inom nätverket FINNSAM. Det visade sig fullt möjligt att anordna en kurs i årsringsdatering av timmerhus den sista helgen i augusti 2017. Alla historielagen på Finnskogen, Trysils Historie- og Museumslag och Norsk Skogfinsk Museum blev inbjudna. Fjorton deltagare mötte upp i Galåsens gamla skola under erfaren ledning av Torbjörn Axelsson från Björbo i Västerdalarna. som utvecklats och underlättats med ny teknik. Lite förenklat mäter man avståndet mellan årsringarna och jämför med tidigare tagna och säkrade prover (referenser). Det krävs minst 60 årsringar för att man ska kunna få fram säkra mätvärden. Här används tekniken i huvudsak på fura och gran. Träden växer olika mycket olika år, beroende av väder och vind. Vintern efterlämnar en smal mörk årsring, då trädet nästan inte växer. Sommaren ger en ljus ring, som kan variera avsevärt, även om det knappt är synligt för ögat. Viktigt för exaktheten är att underbarken är kvar, eftersom den visar trädets sista levnadsår. Det betyder att man med ett vant öga och bra prover, på halvåret när kan avgöra när trädet avverkats eller dött naturligt. Provtagningen måste alltid göras från insidan av en byggnad, utsidan är uttorkad och spröd. På rundtimmer är det lättare än sneda prover på bilat timmer. Inte så enkelt Alla Historielagene på Finnskogen var inbjudna till kursen, som hade 12 deltagare. Här visar Torbjörn Axlsson hur man kan slipa träproverna. Ringarna i gran och fura skiljer sig åt, då de trivs i olika miljöer och klimat. Även växtbetingelserna varierar inom en kommun, beroende på jordmån, fuktighet, höjdläge, marklutning och annat. Det kan också vara svårt att finna bra referenser att jämföra med. Intressant var att furustockarna från Tørberget bara hade användbara jämförelseobjekt i klimathårda Jämtland. Solør fungerade inte alls. För granen kunde både Jämtlands och Selbus referenser användas. Torbjörn Axelsson gjorde efter kursen helt nya referenskurvor för fura och gran från Tørberget, som är helt unika för Hedmark. Tyvärr skiljer klimatet sig så mycket från Trysil Elvdal, att där krävs andra referenser. Som ett matlagningsprogram Kursen blev upplagd som ett matlagningsprogram på TV, för att inte bli för lång och kostsam. Prover togs och preparerades innan kursdagen, så att alla utbildningsmoment skulle kunna genomföras. Dagen innan tog därför kursledaren, undertecknad och Birger Nesholen (faglig leder, Norsk Skogfinsk Museum), borrprover på två olika objekt i Innbygda. Det var inte en slump att det blev Larsstua i Lia och ett stabbur från SøndreTørberget, som flyttades till Nordhaug 1986. Dendrokronologi Tekniken kallas ”dendrokronologi”. Dendro betyder trä och chronos är tid. Det är en arbetsmetod Timret på gammelstugan i Påls, Galåsen har blivit daterat till 1833. Bilden av det ovanligt tydliga träprovet visar 70 av de 140 årsringarna. Om man tar prover i samband med en renovering och kan kapa skivor av stockar, underlättas arbetet. Man har då möjlighet att finna fler raka mätlinjer. Här har borrkärnor på 5 mm i diameter tagits ur stockarna. Dessa har limmats på en träplatta, slipats ner och scannats in på en dator. Man gör på så vis en kraftig förstoring. Bilden läggs sen in i ett mätprogram, där varje vinterring ska markeras. Den ska sen överföras till ett annat dataprogram och jämföras med referenser. Detta motsvarar släktforskningens DNA-prover, man kan få facit för trädets hela livslängd. 17 Träkännedom och källforskning För att kunna utfärda ett intyg för proverna är det också en fördel om man har kännedom om byggnadsteknik, timring och källforskning. Lite förenklat kan man säga att knutar med fyrkantigt timmer brukar räknas som 1800-tal och sexkantigt som 1700-tal. Timmerhus generellt har ju byggts upp, tagits ner, flyttats och förändrats, allt efter behov. Om de flyttats är de speciellt märkta. Ibland har husen byggts om för helt andra ändamål. Sticktak, pärt, nävertak, klovar, torv och andra levande material har en begränsad livslängd, kanske 30-50 år. Bottenstockar och takbjälkar är därför ofta utbytta och reparationer gjorda, som provsvaren visade. Om man vill säkerställa kvalitén och finna information om byggnadernas historia, är det en fördel om man försöker finna bekräftelser i olika originalkällor. Här kan man ibland se vem som ägde gården eller fäboden där byggnaden sattes upp och om den flyttats. Beskrivningar för brandförsäkringar och i skiften är ofta riktiga guldgruvor. Riksarkivets hemsida, med kyrkböcker, domböcker och mantalslängder, är också viktiga. I Trysil kommer man långt med bygdeboka. Stabbur och bostadshus från SøndreTørberget Båda dessa byggnader finns med i förslaget till kulturminnesplan för Trysil kommune. Stabburet visade sig vara det äldsta och samtidigt mest svårdaterade. Ett 20-tal prover är tagna. Inhuggna årtal på byggnader visar sig ofta vara felaktiga. Ibland är de gjorda långt efter att huset byggts, med årtal som någon hört talas om. Här visade sig årtalet 1710 stämma. Denna del av SøndreTørberget ägdes då av Ole Andersen Kuosmainen, äldste son till nybrottsmannen. byggde huset. Den förste, Anders Mattisen Suuroinen från Flisberget, är den trolige, men han dog redan 1751. Den andre, Lars Olsson Kaikelainen från Kindsjön i Södra Finnskoga, har gården fått sitt namn efter. Han var den förste Lars i Tørberget och drev gården framgångsrikt under mer än 30 år. Prästen Smith skrev 1784 att finnarna i Trysil inte bodde i rökstugor längre. Det har spekulerats i varför, eftersom de längre söderut på Finnskogen gjorde det vid samma tid. Eftersom de flesta blev selveiere 1726 och de i Vestre Trysil hade börjat tjäna pengar på skogen tidigare än andra Tryslinger, var det troligen ett sätt att visa sitt välstånd, när man byggde i s.k. Akershusisk stil. Utöver dessa är fjøset i Larsgarden, med sexkantiga knutar, daterat till 1913. Tänk vad utseendet kan bedra. Det gamla bostadshuset i Eljas, Nordre Tørberget härrör sig från 1860-talet, men har troligen fått en tillbyggnad tio år senare. Ett svårdaterat objekt är det nedmonterade stabburet som flyttats till Eljas från en äldre nabogård. Flertalet av dom undersökta stockarna visar 1734 som avverkningsår. Timmer från 1690, 1706 och 1847 finns också, men det är omöjligt att försöka reda ut var de har suttit och om dom är ursprungliga. Då som nu tog man det bästa man hade tillgång till. Bygt 1737 I Storsvea har ett stort antal prover tagits i låver, med fjøs och stall, både på nybyggarplatsen Bakken och nabogården ”derSø”. Trond Bredal har bidragit med sin lokalkännedom. I grenda var det finnar från svenska sidan som slog sig ner. De var gifta med kvinnor från Tørberget. Alla stockarna i första våningen är av fura och hugPå Bakken var den stora låven överraskande engna mellan våren 1707 och 1709. Anledningen att så hetlig byggd. Alla undersökta stockar var av gran många prover togs var att timret på andra våningen inte var samtida. Det verkar som stabburet byggts på och avverkade mellan 1793 och 1795. Det måste ha med en andra våning omkring 1770, med granstockar som avverkats strax innan. Dessutom har man bytt tak flera gånger. Åsarna på det nuvarande är ditsatta omkring 1847. De flesta furustockarna hade omkring 170 årsringar och hade börjat växa när reformationen svepte över Norge. Bostadshuset Larsstua i Lia hade andra utmaningar, efter en brand. Hantverkare hade bilat av soten från de drabbade stockarna, vilket omöjliggjorde datering. På loftet fanns det däremot rundstockar med underbarken kvar. Dessa visade sig alla ha avverkats 1746 och 1747. Några av stockarna innehöll uppemot 220 årsringar. Ole Andersens son Per levde då,men det var barnbarnet Kersti och hennes man som Inskriptionen på låven, ”DerSø” i Storsvea är inte ursprunglig. Granstocken visade sig vara nästan 60 år yngre och avverkad vintern 1794/95. 18 varit ett stort och omfattande byggprojekt. Ett par stockar från 1800-talets sista halva noterades också, men härrör sig från tillbyggnader, bland annat stallet. Bostadshuset ska provtas senare. Eftersom grannen som byggde ”der sø” var 50 år yngre och född 1785, var det lite överraskande att kärnan av låven även där hade samtida inslag. I en av dom mellersta delarna fann vi efter mycket letande en omtalad stock, med inhuggningen ”Bygt 1737”, på en yttervägg mitt i byggnaden. Stocken kan tydligt dateras till 1794 mot referens från Selbu. Resterande delar är byggda i flera omgångar, ingen enhetlig ålder kan hittas på timret. Stockar finns från alla decennier mellan 1837 och 1874. I nordøstra delen av jordet på Bakken fann vi av en slump en förfallen smedja, där bara resterna av en timmerknut fanns kvar. Proverna såg bedrövliga ut, men Torbjörn Axelsson lyckades datera den åt oss. Här var det referenser från Västerdalarna som stämde bäst och gav säkert utslag på 1884. Ole Martin Norderhaugs morfar var den siste som använde den. Ett gammalt bostadshus på Høljeneset (Svea) har daterats till tiden för gårdens ägarbyte vid mitten av 1870-talet. två stockar årsringsdaterade, men den ena visar avverkningsåret 1746 och den andra 1698. Det är långt tidigare än den muntliga traditionen säger och i det ena fallet 24 år före den kända fasta bosättningen. I vilket fall är stabburet den äldsta kända byggnaden som står kvar på Trysil finnskog. Datering av en løe, flyttad från övre Varådalen, har helt misslyckats då lämpliga referenser inte verkar finnas. Ett föredömligt upprustnings- och återställningsprojekt pågår i Eriks (Østre Nyhuus), Varaholla. Ägarna som också deltog på den beskrivna kursen 2017, har daterat sina egna byggnader. Grønoset I anslutning till planering av 350-års jubileum för Trysil Finnskog, har det också gjorts en datering av torkbastun på Solbakken. För sina höga otröskade rågband använde finnarna höga rior att torka i, men för tröskad bygg och lin användes samma typ av torkbastu som de skandinaviska bönderna hade. På Grønoset finns namnet Tørkhusåkra bevarat. Bastun har också en rekonstruerad ugn. Väggarna bär en kraftig prägel av sot och värme. Träproverna från timret längst ner på sidoväggarna, som inte var för uttorkade, anger åldern till sent 1850-tal. Inför jubileumsåret har Anno Museum förnyat sin fasta utställning i fjøset på Solbakken som nu har tema ”Skogfinner”. Bo Hansson Källor: ”Trysil Finnskog – de førstegenerasjonene” (Trysil 2020) FINNSAM: www.finnsam.org Historien till Stein Magne Hanstads stabbur på Olas i Varaholla är ovanligt väl dokumenterad. En väggstock överraskade och var 45 år äldre än traditionen. En stock i innertaket är ännu äldre. Torbjörn Axelsson: http://taxelsson.se/dendro/ Äldsta på Trysil Finnskog Stabburet på Olas (Vestre Nyhuus) i Varaholla är föredömligt dokumenterat. 1984 upprättades en tavla över den historia man kände. Det ska ha uppförts 1790 och sen flyttats tre gånger inom samma egendom, senast 1955. Byggnaden är väl bevarad och utseendet präglat av sin ålder. Byggnaden har trots det ett dolt förflutet. Kanske byggdes den inte 1790, utan flyttades. Kanske vittnar det också om det Trysilboka säger, att en sæter kan ha funnits på platsen innan bosättningen 1722. Det är också möjligt att årtalet stämmer, men att stabburet blev byggt av torrfura. Idag är bara 19 ... För dig som är intresserad av skogsfinsk kultur och historia.... www.finnsam.org 20
