FINNSAM

Utdrag från PDF-innehåll — indexerat för sökning:

FINNSAM:s vårkonferens i Malingsbo våren 2002
Text och foto: Tor Eriksson, Örebro

Fredagen den 31 maj
I ett härligt försommarväder anlände vi till Björsjö, där vårens Finnsam-träff skulle äga rum.
Några nya deltagare lade jag märke till bland de mer kända ansiktena. Efter intagen lunch for vi
i bilar ut på skogen. Färden gick till Snöån där Ulf Andersson från Snöåns byalag tog emot oss.
Ulf ledde oss runt på en vandring genom byn. Här anslogs temat för konferensen: Skogsfinnarna
och bergshanteringen.
Ulf berättade om hur det kunde gå om man inte tänkte sig för. En av de större bergsmännen i
byn förbyggde sig och blev ruinerad. Snöåns masugnsruin besöktes under promenaden. Hyttan
anlades 1559, då platsen var fäbod under Hagge bruk. Det var en mulltimmerhytta som lades
ned 1886. Ett antal stationer beskriver verksamhetens historia. Hyttruinen har grävts ut och
gjorts i ordning för besök. Ulf har färdigställt skyltar med bl.a. en karta över hyttområdet från
1796.
Efter rundvandringen tog vi oss till den gamla skolan. Här skulle programmet egentligen ha
inletts, men p.g.a. strömavbrott avslutades besöket i Snöån här i stället. Ulf Andersson skildrade
med hjälp av kartor byns historia. Här har ett par finnbosättningar funnits. Kaffet serverades
sedan i skolan, och så for vi så småningom vidare till Stollberg.
En stund för egna upptäckter fick vi till att börja med vid Stollbergs gruvfält. Några strövade ned
för att titta på en tandvärkstall. Ingemar Nyrede från Väster Silfbergs Vänner anlände sedan till
platsen. Han presenterade vänföreningen och dess omfattande verksamhet. Man har t.ex.
dokumenterat alla torp i trakten. En teaterföreställning ”Kampen om Silvret” spelas i 1600-tals
miljö med verklighetsbakgrund. Föreningen får EU-bidrag för att hävda åkrarna vid Stollberg.
Leif Hjelm följde så med oss runt gruvområdet medan han speglade gruvbrytningens historia.
Från 1354 finns ett kungligt privilegiebrev för Väster Silfberg, som det kallades förr. Brytningen
kan dock vara ännu äldre. År 1552 lät Gustav Wasa uppföra Vester Silfbergs gård, som under
1500-talet blev ett administrativt centrum för ett omgivande län. Samtidigt inleddes
silverbrytningen här. Man fick då enbart ta silver och bly. Från mitten av 1700-talet fick man
även ta järnmalm.
Min förundran väcktes av de djupa gruvhålen där man inte kan se botten. Vilket slit det måste
ha varit här under århundradenas lopp och hur många människoliv har det inte gått åt för att
förse staten med all malm. Intill gruvhålen växer fjällnejlika, som ofta återfinns på mineralrika
platser. Kvällen avslutades i den gamla slaggstensladugården med kyckling och visor innan vi
sedan återvände till Björsjö.

Lördagen den 1 juni
Även denna dag bjöd på ett underbart väder. En rikhaltig frukost var framdukad i matsalen. Det
fanns ovanligt mycket att välja på: bl.a. flera sorters bröd, ägg, flera sorters pålägg etc. Det var
något annat än vi finnsamare är vana vid. Vid niotiden klev vi på bussen som skulle ta oss ut i
Malingsbo finnmark.
Vid Kittlingsberg gjordes första pausen. Här slog sig troligen finnen Lars Nilsson ned 1595.
Finnar bor nu på nytt här liksom på en del andra ställen i trakten. Ett välskött blomsterland
beundrades. Vidare mot Norra Talltorp som antas vara skattlagt i mitten av 1600-talet. Här
styrde gruppen genast kurs mot gårdens ria, där intressanta diskussioner utspelade sig.
Sedan Nyfors med väldigt vackert läge vid sjön Långvattnet. Här drivs alltjämt en gammaldags
handelsbod. En gång hyrde jag kanot här för att tillsammans med ett sällskap paddla fram
nedför sjön. Det är en mycket populär aktivitet. För en del av oss smakade det gott med en
glass i sommarvärmen. Nästa anhalt på bussresan blev Gräsberget, där markerna hålls öppna av
betande djur. Här växer den sällsynta finnklinten. Tyvärr såg jag inte till någon sådan.
På Gräsbergets två gårdar har tillsammans funnits tjugotvå byggnader. En promenad uppför
sluttningen ledde fram till ett utsiktstorn. Häruppifrån har man en fin vy över det skogshav som
en gång mötte de första skogsfinnarna. Väl nedkommen till bussen igen serverades varm mat ur
en militärkantin. Eftersom konferensens tonvikt låg på utflykter med en heldagsutflykt på
lördagen var det här ett mycket praktiskt sätt att lösa matfrågan. Jag slog mig ned vid
vägkanten med min tallrik.
Längs Hedströmmen förbi den hänförande forsen Skräddartorpsfallet rullade bussen sedan
vidare till Skomakartorp. Det är den första boplatsen i byn Källan. Skomakartorp är den enda
finngården i Malingsbo-Klotenområdet som aldrig ägts av Domänverket. Släkttraditioner
förtäljer om att en finne tagit upp Skomakartorp. Av dennes efterföljare lär fyra personer under
1600- och 1700-talet i rad ha burit namnet Klas eller Klasson. Därför är även Klasbacken en
äldre benämning på gården. Gården var på sin tid bygdens förnämsta med ett imponerande
gårdsarkiv. Gården ägs numera av Arne Eriksson, som även har funnit och tillvaratagit arkivet
med handlingar från 1700-talet och framåt. Vi promenerade runt här en tid för att bese de olika
byggnaderna. Bland husen dolde sig en ria, vilket var en ny upptäckt för oss.
Till resterna av en gammal boplats åkte vi sedan. Carl-Eric Janlöv visade oss platsen där Berg
Lasse bodde. Berg Lasse föddes 1741, gifte sig 1762 med Kristina, och de fick fyra barn.
Bosättningen var slut på platsen vid sekelskiftet 1700-1800. I början av 1800-talet fanns inga
hus kvar. Här finns nu enbart otydliga spår kvar av nedsättningen i form av t.ex. en blästerugn.
En kaffetår smakade sedan bra före avfärden till Malingsbo kyrka, där den dramatiserade
berättelsen om Spann-Karin skulle uppföras.
Pjäsen skildrar ett verkligt människoöde från trakten. I programbladet kan man läsa: År 1793
gifte sig Chatarina Abrahamsdotter från Söndagsbyn med bonden och hemmansägaren Jan
Andersson från Spannbyn. Jans förfäder hade kommit till trakten runt Nyfors från Finland
ditlockade av Gustav II Adolf. Arrendatorn vid Nyfors bruk lurade så småningom av dem
Spannbyns hemman. Spann-Karin som Chatarina kallades kunde inte finna sig i brukets

orättfärdiga och maktfullkomliga metoder. Hon börjar kämpa för att få hemmanet åter och
lyckas så småningom få upprättelse.
Det här var en mycket stark pjäs, fint framförd om en enastående kvinna från ett svunnet
århundrade. Ann-Kristin Treard, Ekomuseum Bergslagen, stod för regin och bearbetningen samt
berättandet, som skedde med djup inlevelse. Flogbergs Sellskapet bestående av en mängd
skådespelare från trakten spelade pjäsen. Återresan vidtog sedan till Björsjö, där vi åt middag
och umgicks under gemytliga former före sänggåendet.
Söndagen den 2 juni
Frukosten intogs innan det blev dags för Finnsam-mötet. Här skedde en del förändringar
beträffande de olika uppdragen och ett par nya medlemmar fick engegemang. Något mycket
positivt med den här sammankomsten var att en del nya personer anslöt sig till föreningen.
Lunch på Björsjö Konferens & Pensionat avslutade vistelsen här. Sedan for vi ned till Malingsbo
by, där en rundvandring skulle följa innan vi skiljdes åt för den här gången.
I Malingsbo bruksmiljö finns ett flertal intressanta byggnader. Ann-Kristin Treard följde med oss
runt bland dessa. Ett av husen är herrgården vars huvudbyggnad är uppförd i karolinsk stil med
säteritak. Till huset hör ett antal flyglar, varav en flygel har fungerat som handelsbod.
Malingsbos äldsta hus är sädesmagasinet byggt 1659 av handbilat timmer i tre våningar.
Något söder om herrgården ligger ”Kornskruven”, en speciell slaggflisbyggnad med en mängd
luftintag. Här torkades säden på ett mycket sinnrikt vis. Bakom huset hittade vi på en järnten en
hälsning från Åke Granberg som åkt hem från konferensen kvällen innan. Det var en fyndig idé
att fästa ett meddelande här till oss på järnföremålet. En liten tripp till danspaviljongen vid sjön
väntade, där utdelningen skedde av priser i frågetävlingen kring vissa besökta platser. Så var det
slut för denna gång och alla vände mycket nöjda och belåtna hemåt. Vädret och konferensens
genomförande kunde inte ha varit bättre. För mig blev det skjuts till Ludvika där tåget mot
Örebro strax kom in till perrongen.

Bildkavalkad