Höstkonferens 2004
Utdrag från PDF-innehåll — indexerat för sökning:
FINNSAM-konferensen i Los hösten 2004 Av Tor Eriksson, Örebro Fredagen den 24 september Orten Los i västra Hälsingland var mötesplats för höstens Finnsamkonferens. Los har även kallats för ”ärkestiftets tak”. Det är en egen socken, som också inrymmer en stor del av Orsa Finnmark. Det såg ut att bli en välbesökt helg för på deltagarlistan kunde jag räkna till över femtio anmälda personer. Först intogs lunch på Hotell Loosgården och sedan bar det iväg ut på finnmarken. Vi for till lämningarna efter Sophiendals glasbruk och blåfärgsverk. Av anläggningen som på sin tid kallades för ”Undret i storskogen” finns idag knappt några spår alls. Allan Nyström har för Radio Gävleborg intervjuat Ivan Vallberg år 1982. Som gammal berättade han om tillverkningen av Losflaskan, en produktion som pågick här under en kort tid på 1700-talet. På platsen kan man idag finna små glasbitar från den här tiden. Glasbruket efterträdde det blåfärgsverk som tidigare fanns här för utvinning av kobolt. Försedda med en ritning över området strövade vi runt för att försöka förstå hur det en gång har sett ut här. Glasbruksrester betraktas vid Sophiendal Via hembygdsgården i Los kom vi senare till Los kyrka, där komminister Markus Frank mottog oss. Före kyrkans tillkomst fanns här ett kapell. Los hörde till Färila Pastorat, men blev eget Pastorat kring 1850. Då byggdes torn på kyrkan och prästgård. Den gamla bruksklockan från 1700-talets gruvtid hänger i kyrkans vapenhus. Den användes som kyrkklocka till 1847. Kyrkans predikstol är belägen på ursprunglig plats ovanför altaret. Markus Frank skildrar Los kyrkas historia Bänkade i Los kyrka En promenad åter till hembygdsgården Gammeltomten, där P. A. Pettersson samlade in oss för visning. Gården är belägen på platsen för Kalmeters bruksherrgård. Det var femton byggnader här. Skyltar visar var de olika husen var placerade. Den blomstrande tiden för glasbruket och gruvan var 1750- och 1760-talen. Från Sophiendals glasbruk kommer delar av hembygdsgårdens huvudbyggnad. Visthusboden från 1600-talets början, flyttad från Tenskog, är gårdens äldsta hus. På hembygdsgården finns två gamla finnplogar bevarade. Det är ovanligt. Bland samlingarna såg jag även en särskild Losdräkt och några fina gröna Losflaskor. P. A. Pettersson berättar och blickar ut över Los hembygdsgård En rundvandring på hembygdsgården Tenskogshärbret från 1600-talet granskas Här låg den gamla bruksherrgården Losdräkten och Losflaskor bland samlingarna på hembygdsgården Typiskt skogsfinskt svepskrin i Los hembygdsgård Efter middagen blev det två kvällsföreläsningar på hembygdsgården. Maud Wedin inledde med en betraktelse över den skogsfinska kolonisationen i Los-området. Inflyttningen skedde via Gästrikland till t.ex. Los. De första bosättningarna i Los sker i nuvarande kyrkbyn och Norrbyn. Roger Persson, tidigare anställd på Edsbyns Museum, följde genom att citera Gottlunds dagbok från 1817 med oss till Kvarnberg och Tenskog som Gottlund besökte i Los. Så var det så småningom slut på fredagen. Maud Wedin talar om finnkolonisationen i Los socken Under Maud Wedins föreläsning på hembygdsgården Det här var intressant!
