FINNSAM

Utdrag från PDF-innehåll — indexerat för sökning:

FINNSAMS höstkonferens i Vitsand 9-11 september 2011
Vitsands socken bildades 1822 som en utbrytning ur Fryksände och innefattade ursprungligen
även Lekvattnet. Gensvaret på inbjudan till en konferens i dessa bygder var stort och
deltagarlistan upptog allt som allt 60 namn.
Konferensen var förlagd till Gammelbyn i Rattsjöberg, en av Sveriges första stugbyar. Värden
Detlef Schultz med personal såg till att vi fick ett vänligt mottagande och god förplägnad.
Inledningsvis fanns Hannu Laitinen från Svt: s finskspråkiga redaktion med oss för att spela in
material till några inslag i programmet Uutiset.
Fredag 9 september
Den som ville kunde inledningsvis besöka Finnkulturcentrum i Torsby, där Berit Andersson
med flera tog emot. Utställningen ”Niittaho - den blomstrande svedjeängen” och en stunds
botaniserande i hyllorna visade något av de resurser som stället rymmer. Dessutom hade
Berit med sig material om finnbebyggelsen när vi under konferensen rörde oss i bygden.
Efter inkvartering och lunch vidtog byavandringen i Rattsjöberg. Bengt Henriksson visade oss
den gamla bosättningen Pendik. Vid soldattorpet Bostället som förknippas med knektnamnet
Rattfeldt talade Magnus Fürst från Skogsstyrelsen om kulturminnen och kulturminnesvård i
skogen. Ämnet har sedan länge varit aktuellt i finnmarkskretsar. En del finntorp är klassade
som naturreservat eftersom de uppmärksammats innan kulturreservaten introducerades
1999.
Rattsjögården blev nästa anhalt. Knut Olav Risberg berättade om gårdens historik och om
bakgrunden till Stiftelsen Rattsjö skogsvårdsfond. I gårdens rökstuga intog vi vårt
eftermiddagskaffe och funderade över husets tidigare användning.

Rökstugan vid Rattsjögården
Foto: Jan-Erik Björk
Vi vänder åter mot Rattsjöberg där vi stannade upp vid de gamla bosättningarna Brusen och
Hamla. Av namnen Häkkinens källa och Häkkinens magasin förstod vi att traditionen kring den
förste bosättarens släktnamn lever kvar än i dag.
Därefter bänkade vi oss för Suzanne Palmquists och Monica Björklunds presentation av det
nyss avslutade Interreg-projektet ”En levande finnskog – vårt felles ansvar”, som även
resulterat i en guidebok, Möten med finnskogar. Projektets slutrapport och guideboken gav

upphov till en livlig diskussion om dokumentation av skogsfinsk kultur och om presentation av
kulturhistoriska besöksmål.
Dagens middag, kolbulle, tillagade vi själva över öppen eld i puben. Robert Börjesson hade
eldat i rökbastun nere vid sjön och ett antal deltagare tog vara på möjligheten att bada bastu
under kvällen. Dagen avslutades med samvaro i puben.
Lördag 10 september
Inga-Greta Lindblom, Berit Andersson och Niclas Persson var våra guider under lördagens
bussresa. På väg mot Mangen åkte vi förbi Kristinefors som var plats för ett järnbruk under en
del av under 1800-talet och festplatsen Pusta, känd för den årliga cykelfesten.
I Mangen togs upp de första bosättningarna upp på 1640-talet. De bildade stabila enheter i
periferin och bebyggelsen förtätades sedan efterhand inemot bygdens centrum. Enligt
husförhörslängderna bevarades finskan under lång tid. Också sedan man slutat tala språket
fortsatte man att förstå det. Amerikaemigrationen från trakten inleddes redan på 1860-talet
och den blev ganska omfattande; man räknar med att på två emigrerade svenskar gick det
fem finnar.
C A Gottlund undvek Mangen eftersom han blev varnad för de ”spetsbovar” (skurkar enligt
NE) som sades bo där. För oss gick det desto bättre. Vi stannade till vid den gamla skolan, ett
av de hus i trakten som nu är fritidshus. Järnbruket i Kristinefors sörjde tidigt för
skolundervisning i trakten, bl. a med Lars Nilsson från Ekshärad som skolmästare.
I Mangen finns liksom i Rattsjöberg en grund efter ett torp med namnet Pentik/Pendik, som
här är markerat som fornminne. Det har varit bebott av en gren av släkten Oinoinen med anor
från Juhola. Nära Pendik ligger Kylla, där Nils Månsson Mandelgren dokumenterade en
rökstuga 1869. Rökstugan brann ned på 1880-talet och kvar finns idag en svenskstuga från
1866.
Det högt belägna Noppen uppmärksammades i tv-programmet ”Sommar med Ernst” för
några år sedan då Ernst Kirchsteiger inredde en av gårdens byggnader. Här träffade vi Artur
Svensson, som fått skjuts av Inga-Greta från bostaden i Edlaho upp till sitt barndomshem.
Numera håller Nilla Lindholm markerna öppna vid Noppen. Hon ordnar också en del kulturella
aktiviteter där. Vi botaniserade i byggnader och bland stenrösen och andra spår av odlarmöda
och avnjöt vårt förmiddagskaffe tillsammans med den fantastiska utsikten.

På väg uppför Noppen
Foto: Jan-Erik Björk

Ett par av traktens rökstugor fick stryka på foten i samband med vägbyggen på 1920-talet. I
Edlaho stod en stuga som förvärvades till Vitsands hembygdsgård av folkskolläraren Westlind.
Rökstugan i Hult och den enorma lönnen invid huset finns bevarade på ett foto. En del av
ladugårdsmuren står dock ännu kvar. Stugans patsastock sattes in i rökstugan från Edlaho.
Ytterligare en rökstuga, belägen vid Västabäcken, beskrevs i Stockholms Dagblad 1931.
Efter en lunch bestående av motti och fläsk i Rattsjöberg reste vi vidare till Berg i Tjärnberg.
Mats Nilsson tog emot oss och berättade om sin gård. Tack vare hans engagerade arbete med
markvård kunde vi göra oss en föreställning om livet på gården genom tiderna. Här fanns
också en bastu och en smedja som väckte mångas intresse.
Vid Vitsands hembygdsgård har samarbetet med ortens idrottsförening resulterat i en
dansbana med tillhörande scen. En av byggnaderna är rökstugan från Edlaho som
kompletterats med patsastocken från stugan i Hult. Samlingarna av olika föremål intresserade
förstås och huvudbyggnaden var en fin plats för kaffedrickning så här på en
lördagseftermiddag.

Rymdmått med ristningar,
inkl. födelsedatum
Foto: Jan-Erik Björk
På väg åter mot Rattsjöberg gjorde vi en avstickare till bastun i Elgsand, vid stranden av Övre
Brocken. Vår bussförare vände sitt fordon vid ”vägs ände” och därmed visade han än en gång
att för den som kan sin sak är det mesta möjligt.
Torsby kommun bjöd på kvällens middag. Kommunstyrelsens ordförande Eva-Lena
Gustafsson, liksom nedtecknaren av dessa rader pastor i Svenska Missionskyrkan, hedrade oss
med sin närvaro både under middagen och vid eftersitsen i puben.
Söndag 11 september
Så var det då dags att ”knyta hop säcken” inför hemresan. Arne Vannevik gav oss ett litterärt
svep genom Vitsand. Segerstedt har en hel del att bidra med, liksom Richard Broberg och
folkskolläraren Westlind som skildrade 1860-talets nödår. Brobergs material om Vitsand har
fått sin prägel av han anlitade mjölnaren Stolpe, en man med god kännedom om redskap och
annat, som informant.
För den som ville se mera av Brobergs metodik som mytknäckare rekommenderade Arne
Brobergs skrift om Östmarks förste komminister Magnus Frychius. Bokverk som Sveriges
bebyggelse, Gods och gårdar och Värmlandsgårdar kan också ha en hel del att ge den
intresserade, förutsatt att man beaktar deras begränsningar.

Jan-Erik Björk berättade om Rattsjöberg och Mangen utifrån de historiska källorna.
Rattsjöhemmanet och kronoskogen Rattsjöskogen omnämns redan i 1630 års jordeböcker.
Något senare brukades Rattsjöhemmanet av Fensbols hemman. Mangen upptogs på 1640talet av Per/Peder Larsson Lekare på mark som tillhörde bönderna i byn Vadje. Henrik
Tomasson Häkkinen tog 1646 upp Rattsjöberg tillsammans med en Porkka (Burk).
Henrik Häkkinen sägs ha varit en svedjebrukare av stora mått. Inmalningslängder och
tiondelängder visar också att han skattade för betydligt mera än någon annan. Traditionen om
hans kapacitet som odlare tycks alltså ha sin grund i de verkliga förhållandena. Här finns nog
också bakgrunden till benämningen Häkkinens magasin för den förrådsbyggnad i Rattsjöberg
som knappast fanns på hans tid.
Om Henrik sades också att han hade dräpt ”sex och en halv karl”, dvs. han påstods ensam ha
tagit livet av sex personer medan han vid ett tillfälle skulle ha haft en medbrottsling. Enligt
domböckerna hade han dräpt en person, huskarlen Nils Simonsson från Rattsjöberg. Efter
dråpet flydde Henrik till Norge trots att han beviljats fri lejd till rättegången. Domen gick till
hovrätten, Nils änka fick 50 Rdr i förlikning och Henrik avrättades ej.

Utdrag ur Fryksdals härads dombok. Foto: Jan-Erik Björk
Handlingar från en arvstvist i Rattsjöberg där Henrik Häkkinens måg Mats Persson Tarven var
inblandad visar för övrigt på goda svenskkunskaper redan vid denna tid.
C A Gottlunds lista över fullmakter upptar de flesta finska släktnamnen i trakten. Gottlund
hade för övrigt en tendens att återlämna avskrifter av de dokument han lånat medan han
själv behöll originalen, varför originalet till Häkkinens bouppteckning från 1669 numera
förvaras i Gottlunds arkiv i Helsingfors.
Susanne Andersson och Lars Findahl rapporterade om projektet finnskogarna.com som
arbetar för en kvalitetshöjning och kvalitetssäkring av finnskogsturismen på miljöns,

kvalitetens och kompetensens område. Ett inslag i projektet är grundutbildning i
finnskogskunskap med Skogsfinnarna i Skandinavien som kursmaterial, ett annat är
Finnskogstinget som i år äger rum den 5-6 oktober i Torsby. Susanne och Lars väckte också
frågan om hur den digitala karta, som framställts inom ramen för projektet, bäst kan
användas när projekttiden gått ut.
Rigmor Mähler lät oss ta del av emigranthistoria med anknytning till Vitsandsbygden och
Gunilla Sundblad berättade om hur den gamla sätervägen till Hjällstadssätern iordningställts
genom gott samarbete mellan ideella krafter och andra parter.
Före lunchen avhandlades höstens FINNSAM-möte, som redovisas i separat protokoll. Tyvärr
medförde ett ihållande regnväder att eftermiddagens extratur till Björntjärnshöjden och
Lillskogshöjden måste ställas in. Efter avslutad måltid bröt vi alla upp från denna alltigenom
välordnade och givande konferens.
Väl mött på vårkonferens i Sandviken 2012!
FINNSAM-hälsningar
Eva Jernqvist