FINNSAM

Utdrag från PDF-innehåll — indexerat för sökning:

Rapport från FINNSAM-konferensen 31 augusti - 2 september 2012
i Grangärde-Säfsen FINNSAM 20 ÅR
Vi anlände till Säfsen Resort utanför Fredriksberg och togs emot av Tor Eriksson och Kenneth
Norrgrann, ansvariga för konferensen. Efter inkvartering i våra stugor nere i backsluttningen
samlades vi för fredagens utflykt, en lång bilkaravan ringlar sig upp till Brushöjden. Döm om
min förvåning så hamnade vi i ett kalhygge, bland ris och stubbar. Bergvik Skog och Stora
Enso tog emot oss och bjöd på delikat sopplunch.
Björn Risby, Bergvik Skog redogjorde kortfattat för bygdens historia, från första
bosättningen av skogsfinnar, över till första järnbruket i Gravendal fram till nutida skogsbruk.
Numera ägs markerna till stor del av Bergvik Skog, vilka sköter förvaltningen. Stora Enso
sköter de praktiska bitarna av avverkningen. Företagen är certifierade och det åligger
entreprenörerna att ta hänsyn till naturen och lämningar i skogarna vid avverkningar. Lars
Hammar, Stora Enso berättade att man noga markerar lämningarna och att maskinförarna
har aktuella kartor med information om de lämningar som finns i området, så vitt de är
kända.
Ett stort tack för den goda lunchen framfördes av Tor och som en extra överraskning fick
deltagarna varsin regnjacka av Bergvik Skog. Efter mödosam vändning av alla bilar fortsatte
resan till byn Hån. Hans Berglund, Sunnansjö hälsade välkommen till byn Hån, belägen i
Säfsens finnskog. Enar Gustavsson, bosatt i gården Valborghöjden i Hån, och Hans blev våra
guider på en byavandring. I Hån bodde det ca 20 familjer på 1950-talet numera är det fyra
bofasta hushåll. Inägorna i byn är öppna och är numera naturreservat.

Några FINNSAM:are på
utflykt i Hån
Foto: Jan-Erik Björk

Vi vandrade upp mot reservatsgränsen och på grund av den regniga sommaren fick vi en blöt
upplevelse, men det är vackert att vandra i hagmark med fina björkar och stenrösen här och
där. I den övre delen av de gamla bosättningarna är skogen kvar och vi begrundade ett röse
som enligt Hans var lämning efter den första bosättningen. En stensatt källa, många
stenrösen och en ännu inte igenväxt åkerlycka rönte stort intresse. Så vandrade vi nedåt i
reservatet och aktade oss för komockorna, reservatet betas av får och kor. Vi stannade till

vid röset efter ytterligare en bosättning och fortsatte sedan till nedre delen av byn. Här fanns
lämningar efter en smedja och ett antal gropar efter sommargravar, vilka användes tills det
blev vinterföre och kistorna kunde forslas till kyrkogården i Nås.
Vandringen fortsatte upp till Karl Johan-stället där Marita Holmqvist och Swen Söderman
tog emot och här var kaffet framdukat. Vi bjöds på tunnbrödsrulle med rökt fårfiol, mycket
gott! Marita och Swen berättade att de sköter om reservatet och till sin hjälp har de nuläget
123 tackor och 130 lamm, som de själva äger, och har lånat in 15 nötdjur. Alla djuren betar i
olika hagar som skall stängslas, ett stort och tungt jobb. Dessutom måste en del marker slås
med lie och röjning göras runt alla stenrösen, en fantastisk insats för att rädda kulturmiljön!
Tack för kaffet och så hastade vi vidare.
Vi for så vidare mot Skifsen, en gammal finnbosättning som legat övergiven i många år.
Susanne Andersson, Fredriksberg tog emot oss och berättade om platsen. På denna plats låg
en bosättning som togs upp av släkten Puroinen som fanns kvar i Skifsen i alla år. Skifsen och
Drafsen hörde ursprungligen ihop, men delades redan under 1600-talet. I Skifsen har nu
byggts upp ett flertal byggnader, bastu, stolpbod och kokhus, vilka är klara och dessutom en
ria och en lada som ännu inte är färdiga. För att öppna upp området för byggnation gjorde
man en svedja som gav en liten rågskörd.

Nya
skogsfinska
byggnader vid
Skifsen
Foto: Jan-Erik
Björk
Vid bastun fick vi en livfull instruktion av Hans Horm om hur man hanterar en knackelie.
Föreningen Skifsens vänner hade ordnat en delikat middag med öring, färskpotatis och
hjortronsås, och till efterrätt serverades hillo. Allt framdukat på en rustik bänk med fina
dekorationer. Ett stort tack framfördes av deltagarna. Tyvärr blev vi tvungna att alltför snart
åka från denna underbara plats, solglitter i sjön, trevliga människor och fina byggnader.
Kvällens föredrag framfördes av Jan-Erik Björk och Lars-Olof Herou. I föredraget redogjordes
för den skogsfinska kolonisationen i Grangärde och Säfsen. De berättade om tiden innan
skogsfinnarna slog sig ner och redogjorde också för etableringsprocessen, val av boplats, syn,
beslut om skattefrihet och skattläggning.

Lördagen började med en god frukost innan vi klev på bussen. Vår glada och trevliga
busschaufför Åke önskade oss trevlig resa och så bar det iväg mot Skattlösberg. Väl framme
vid Finngammelgården, Skattlösbergs hembygdsgård väntade kaffe och goda bullar. Vi
delades i två grupper och min grupp vandrade fram till Luossastugan där Dan Andersson
bodde under några år. Heidi Baier, som arbetar som guide där, tog emot oss och vi fick en
fantastisk stund med henne.

Heidi Baier vid
Luossastugan.
Foto: Jan-Erik Björk
Hon är en sagolik tolkare av Dan Anderssons visor och vi fick höra berättelsen om Dan
Anderssons liv. Vi blev helt betagna av denna upplevelse!
Sedan fick vi med hjälp av guiden Yngve Thorné höra lite om byn Skattlösberg. Vi vandrade
genom naturreservatet som är ett av de områden som finns med i Länsstyrelsen i Dalarnas
EU-projekt ”Foder & fägring i Dalarna”. Ca 25 olika platser finns med i projektet som syftar
till att restaurera ängsmarker och värna om de sällsynta växter som finns. Det tas fram en
betesordning i hagarna som skall befrämja växtligheten, många växter är gynnade av
avbetning. En del av åkrarna i byn har hävdats i 400 år. Numera går Yngves hästar av rasen
hafling och betar på ängarna. Enligt gamla berättelser fanns en gräns vid Långvasselåa och
bron över den. Där slutade lagen att gälla och länsman tordes inte passera och göra några
förrättningar i byarna på andra sidan. Yngve visade en växt som heter Mästerrot men kallas
för Kobota och denna användes till att bota sjukdomar hos kreaturen. Denna växt
förekommer sällsynt i bl. a. Dalarna.
Återvände till hembygdsgården och den väntande lunchen som bestod av Kolbullar, här
stektes för brinnande livet under ledning av hembygdsföreningens mesta eldsjäl Christina
Johansson. En snabb titt på den fina utställningen i huvudbyggnaden hanns med och förstås
en titt i rökstugan. Mätta och belåtna återvände vi till bussen och vår guide Nils Holmdahl.
Nils hade mycket att berätta och visa oss under resan, Dan Anderssons födelseplats den
gamla skolan numera riven, Långvasselbron, Torsbergs finnby, Svenskfallet, Abborrberg,
Djupadalen, Raiski, Mutti-Lasses täppa med lämningar efter jordkoja och Aspfallet.

Hässja vid Skattlösberg.
Foto: Jan-Erik Björk

Så kom vi fram till Nitten eller Tallbackens by. Släkten Kukkoinen bosatte sig här, men
numera ser vi bara stora gärden efter det att gårdarna har flyttats längre upp på åsen. Vid en
rivning av en av gårdarna räddades en stor mängd handlingar och dokument tack vare Erik
Yngström, bibliotekarie i Grängesberg. Tack vare detta kan en del av byns historia berättas.
Vi for vidare mot Bringsjöberg och när vi svängde upp mot byn åkte vi en raksträcka kallad
Västerlånggatan, som bar uppför en brant backe. Nils Holmdahl berättade om byns historia.
Här uppe finns Liss-Jans gården där Nils Mattsson slog sig ner. Alla gårdar i byn byggdes av
ättlingar till Nils Mattson. En handelsman Wahlqvist fanns i byn känd för att ”ha dåliga varor
och konstiga öppettider”.
Så styrde vi kosan mot Rikkenstorp där Nils och Hélène Holmdahl bor. Nils berättade om
gården, en gammal finnbosättning och sedan bänkade vi oss vid kaffeborden i lagårn. Vi fick
tillfälle att se den fina utställningen om skogfinnarnas historia, en titt i den ny-gamla
rökstugan och en vandring i den underbara omgivningen. Åkrarna breder ut sig ner mot sjön
och det är en km från mana ner till vattnet. Hélène och Nils har lagt ner ett otroligt jobb för
att återställa och rusta upp gården, där får, höns och ankor trivs gott.

Rikkenstorp
Foto: Jan-Erik Björk

Återvände till Säfsen fulla av intryck från dagen! Kvällens middag serverades i Folkets hus i
Fredriksberg. Efter välkomstdrinken, must från Grangärde musteri, bänkade vi oss vid
borden och Ludvika kommuns representant Ingvar Henriksson, kultur och fritidsnämndens
ordförande, hälsade oss välkomna till Ludvika kommun och bjöd oss varsågod. Festmiddagen
bestod av Wallenbergare på älgkalvkött & potatispuré. Jan Myhrvold tackade för maten.
Efter middagen framfördes gratulationer från Solør-Värmland Finnkulturförening med en
penningsumma att användas till ett seminarium och från Torsby Finnkulturcentrum, som
gratulerade med att alla medlemmar får 10 % rabatt på inköp från finnkulturcentrum. Kaffe
och god marsipantårta avslutade måltiden.
FINNSAM 20 ÅR HURRA!
Efter middagen presenterade Maud Wedin nya hemsidan, som väckta stort intresse. Sedan
följde en rapsodi av händelser från FINNSAM:s 20-åriga historia. Bosse Hansson framförde
medlemmarnas tack till Maud Wedin som varit drivande i närverket allt sedan starten.
Kvällen avslutades med allsång, Dan Andersson-visor så klart.
Söndagen började med föredrag av Jan-Erik Björk och Lars-Olof Herou med tema Finnarna
och tinget – om lag och rätt på Finnmarken. Genom autentiskt material i källorna kan man ta
kål på diverse fördomar om skogsfinnarna. Innehållet i föredraget berörde bland annat
rättvisans tjänare, lagstiftning, tingsprocesser, fastighetsrätt, svedjande, upptagning av torp,
lösfinnar, skatter.
Mats Wahlberg, Institutet för språk- och ortsnamnsforskning, berättade om Säfsens tidiga
historia, och dessutom om ortsnamnens betydelse.
Därefter följde FINNSAM:s höstmöte.
Konferensen avslutades med att framföra ett stort tack till Tor Eriksson och Kenneth
Norrgrann för en utmärkt planerad och genomförd konferens. Birger Nesholen tackade
Maud Wedin för hennes engagemang och hennes drivkraft för att hålla intresset för och
kunskapen om skogsfinnarna levande.
Några röster från deltagarna får avsluta rapporten:
Inom FINNSAM får ta del av nya rön, får kunskaper från olika håll och ett bra sätt att få
kompetensutveckling inom jobbet.
Man får goda vänner och besöka nya miljöer. Man får forskningstips och haft möjlighet att
delta i arkeologiska utgrävningar.
”Roligare än jag trodde och jag har lärt mig mycket”, tyckte Esaias Lundell, yngste
deltagaren i konferensen.
Vid frukosten satt tre FINNSAM-medlemmar vid ett bord, en man kommer in och sätter sig
vid bordet bakom. Liv vänder sig om och frågar ”Är du FINNSAM?” Mannen ser lite frågande
på henne och utbrister ”Nej, Jag är ensam!”
Med detta är ännu en konferens till ända.

Inga-Greta Lindblom